ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIFVEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGiaUE PUBLIÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQ.UE À STOCKHOLM TRETTIOTREDJE ÅRGÅNGEN 1912 zaiM7^ UPPSALA 191 2 ALMQ.VIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A. -H. Häftet I — 2 trvckt den 27 april 1912. » 5 — 4 » » 14 dec. 1912. INNEHALL. Adlerz, Gottfr., Resa till Öland sommaren 191 1.. Sid. 152 Bengtsson, Simon, Neue Ephemeriden aus Schweden » 107 LuNDBL.\D, O., Några bidrag till kännedomen om våra hydracari- ner och deras utbredning inom Uppland » 57 — — , En för Sverige ny Ey/ais-iorm — -.... » 118 — — , Hvdracarinologiska notiser » 215 — — , Notiser angående hemiptera » 260 MiöBERG, Eric, On a new termitophilous genus of the family Histeridc-e, PI. I » 121 — — , Om en svd- och mellaneuropeisk relikt insektfauna på Gottland och Öland jämte en del allmännare insekt- geografiska spörsmål, med i karta. _ » 177 vIucHARDT, H., En egendomlig varietet af C/irysome/a lapponica L. > 261 NioRDEXSTRöiM, H., Anteckningar om några fynd af parasitsteklar under 191 1 och 1912 (Svd-Halland och s. ö. Östergöt- land) -- ■' 252 JORDSTRÖM, Frithiof, Om förpuppningen af Cosstis cossus L. ... » 129 — —, Om TrkJihis fasciatus L. « 130 ^OPPiüs, Bertil, Om förekomsten af Anopheles claviger Fabr. i svenska lappmarken - 127 Ringdahl, Oscar, Bidrag till kännedomen om våra anthomyider » 208 243 Frvbom, Filip, MitotJirips, eine neue Physapoden-Gattung aus Britischen Ostafrika, PI. II ._ » 145 TräG-Årdh, I., Den 2:dra internationella entomologkongressen i Oxford, 5 — IG aug. 1912 ...-. _.._ » 262 Tullgren, Alb., Svenska västaustraliska expeditionen « 131 — — , Understöd för entomologiska forskningar « 132 — — , Pachytylus migratoriits L. » 262 , Nybyggnad för entomologiska anstalten » 263 — — , Anslag för vetenskapligt arbete . » 263 — — , Gåfva till entomologiska föreningens bibliotek » 263 FuRESSON, GÖTE, Colias palaeiM i Sydsverige » 257 ^Vahlgren, Einar, Svensk insektfauna. Diptera. I; 2. Fam. 25—26.. » I , Angermanländska fjärilar » 73 , Nya svenska Siphonaptei-a-iywà. , » 249 — — -, Nva fyndorter för svenska AntJioinvidœ » 258 Warloe, h., PlatypsyUiis castojis Rns Sid. 26t Wretlind. Erik, Cossus tcrebra Fabr. trouvée en Suède » 128 , Förpuppningen af Cossus cossus L » 129 , Psyche (Sterrhoptoyx) hirsutcUa HCbx » 151 , Nya fyndorter för några svenska fjärilar » 260 Nekrolog. Carl Julius Ncuvtnn af Ivar TrägArdh » 254 Litteratur. Stichel, H., Ein Beitrag zur nordisclien Schmetterlingsfauna und anknöpfende Bemerkungen af Einar Wahlgren » 125 , Zweiter Beitrag zur nordischen Schmetterhngsfauna und anknöpfende Bemerkungen af Einar Waklgren » 125 Sheldon, W. G., Lepidoptera of the Swedish provinces of Jemt- land and Lapland af Alb. Tullgren » 126 Föreningsmeddelanden. Entomologiska föreningen i Stockholm: Sammankomsterna den 14 dec. 1911 och den 24 febr. 1912 » 133 Entomologiska föreningen i Stockholm: Sammankomsterna den 27 april och den 28 september 1912 » 264 Meddelanden frän Entomologiska Sällskapets i Lund förhandlingar. 3. Sammankomsterna den -/0, ^V" 1908; ^"ji, ^'"jb, "^"/lo, 'Viî 1909: *"/i, ^-'/lo 1910; "/s, Yt, "/lo, "/12 1911 » 136 Avë. 33 1912 Hält. 1-2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT UTGIFVEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM JOURNAL ENTOMOLOGIQUE PUBLIÉ PAR LA SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE À STOCKHOLM UPPSALA FEB 24 1 Al.MQ.VIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-ß. >, ü/ Jt^.^^-f^^ f V\ IQI2 ^<^onpJ Mu^ ;2 Entomologisk Tidskrift som utgifves af Entomologiska Föreningen i Stockholm, vill fram- deles som hittills söka fylla uppgiften att vara ett organ för och en sammanhållande länk mellan vårt lands entomo- loger och vill därför i främsta rummet bereda plats för sådana uppsatser, som beröra vårt eget lands fauna. Redaktionen riktar därför en vördsam uppmaning till alla föreningsmedlemmar att i tidskriften offentliggöra sina fynd och iakttagelser. Såväl längre uppsatser som kortare meddelanden eller notiser mottagas med tacksamhet. Från och med 191 1 samlas alla meddelanden från det ])raktiskt-entomologiska området uti den af föreningen utgifna publikationen »Uppsatser i praktisk entomologi», hvilken medföljer tidskriften till alla Entomologiska Föreningens ledamöter. Redaktionen utgöres af en af styrelsen utsedd redaktions- kommitté, bestående af föreningens ordförande ]:»rof. Chr. Auri- villius, Kgl. Vetenskaps-Akademien, Stockholm, prof. Sven Lampa, Storkholm, öfverste Cl. Grill, Örnäs, Kungsängen, byrå- chefen F. Trybom, Stockholm, samt föreningens sekreterare, undertecknad, som är at/svarig utgifi'arc och redaktör fö?' tidsh-if- ten samt l^ppsatser i praktisk entomologi. Hvarje författare svarar själf för riktigheten af sina med- delanden. Alla upi)satser, vare sig med rent velenskai)ligt eller prak- tisktentomologiskt innehåll torde insändas direkt till undertecknad, redaktören, postadress Experlmentalfältet. Albert Tullgren, Föreståndare för Centralanstaltens för jordbruks- försök entomolosriska afdelning. Äldre årgångar af tidskriften erhållas till ett pris af 5 kr. pr. arg.; 20 % rabatt vid köp af minst 10 årg. Aledlenmiar af föreningen kutina erhålla ytterligare reduceradt pris. Lösa häften säljas ej. Af en del i tidskriften införda uppsatser finnas separat till salu för ett pris af 2 à j öre pr sida. Föreningens ledamöter erhålla, sedan årsafgiftcn (6 kr.) blif- ■it er lagd, tidskriften jämte bilaga gratis tillsänd. Om ef års- 'ffften redan er lagts, uttages densamma genom postförskott å tid- skriftens första häfte. "^fändig ledamot erhåller vid erläggandet af af giften (100 kr.) JO all!/-'- årgångar gratis. Annonsjjiis 10 kr. pr hel, 5 kr. pr half sida, pr rad 20 (ire. För stående annonser erlägges 25 "o af priset för hvarje gång de ånyo under året införas. Befordra föreningens syften genom att skaffa nya medlemmar! DIPTERA. 1. FÖRSTA UNDERORDNINGEN. ORTHORAPHA. ANDRA GRUPPEN. FLUGOR. BRACHYCERA. Fam. 25 — 26. Af EINAR WAHLGREN. 25.^ Fam. Styltflugor. Dolichopodidae. Hufvud halfklotformigt, otydligt afsatt från ryggskölden, af dennas bredd eller föga smalare. Antenner vid roten när- stående, treledade; 3. leden oringlad af växlande form, med spetsställdt eller ryggställdt borst. Ögon vanligen hos båda könen skilda. Sugrör snedt nedåtriktadt, vanl. kort och tjockt. Ryggsköld föga hvälfd. Bakkropp i regel 6-{(^) eller 5 — ($) ledad, kägelformig eller cylindrisk, ofta hoptryckt frän sidorna, stundom elliptisk och platt. Hanens parnings- ' Fam. 14 — 23: E. T. 1907, pag. 129 — 190; fam. 24: E. T. 1910, pag. 41—95- Entotnol Tidsky. Arg. ßj. H- 1 — 2 (içi2). I 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. apparat starkt utvecklad, ofta fritt utstående, stundom skaftad, af sammansatt byggnad. Ben oftast smärta, de bakre i regel starkt förlängda, oftast borstbesatta. Vingar tämligen stora; 3. längsribban enkel; 4. ribban oftast enkel. Främre bas- fältet och anal fältet små, korta; bakre basfältet däremot stort (fig- I)- Flugorna lefva af rof och uppehålla sig oftast i närheten af vatten. Larverna, som ha tydligt hufvud, äro funna i fuktig jord, under bark och löf. Litteratur. Th. Becker. Beiträge zur Dipterenfauna Sibiriens. — Acta Soc. Sei. Fenn. XXVI, 1900 (Porphyrops). K. Grünberg. Die Süsswasserfauna Deutschlands: Diptera Jena 19 lO, hvarifrjn nedanstående fig. 5, 11 — 13 äro hämtade. F. KowARz. Uppsatser i Zool.-bot. Verein, Wien. Verhandlungen. 1874 (Chrysotils), 1877 (Medeterus) och 1878 (Argyra, Leucostola), hvarifrån nedanstående fig. 3. 4, 6, 7 9, 10 äro hämtade, samt i Wien. Entom. Zeitung 1884 och 1889. H. LoEW och R. Osten Sacken. Monographs of the Diptera of North America. Part II. Washington 1864, h varifrån nedanstående fig. 2, 8, 14 äro hämtade. G. H. Verrall. List of British Dolichopodidœ, with tables and notes. — Ent. Monthley mag. 1904 — 1905. (Fig. 1 är hämtad från G. H. Verrall, British Flies). Släktöfversikt. I. Ryggsköld med en midtstrimma af små, ofta 2-radigt ord- nade borst (akrostikalborst). A. Midtstrimborst t}'dligt 2-radiga. I. Antennborst ryggställdt. a. 4. längsribban gaffelklufven. I. Sciapus. b. 4. längsribban enkel, 7.. Kroppsfärg ej metallglänsande. *. Ryggsköld ej bronsfärgad, J'-apparat stor, fritt nedhängande. 2. Neurigona. wahlgren: svensk insektfauna xi: i; 2. 3, '■'"■'■. Ryggsköld bronsfärgacl, J^-etpparat liten,, dold. 3. Ejitarsiis. ß. Kroppsfàrg metallglänsande. *. I. baktarsleden ofvan med borst. §. Ansiktet nående till undre ögonkanten.. 4. Hygroceleuthus. §§. Ansiktet ej nående till undre ögon- kanten. 5. Dolichoptis. **. I. baktarsleden ofvan utan borst. §. Baklår längs framkanten med en rad utstående borst. 6. TacJiytrechus. §§. Baklår utan sådana borst. 7. Bakhöfter pä utsidan med endast I utstående, rakt borst. ~. Baklår med borst nära spetsen (praeapikalborst). □. I. bakkantfältet (mellan 3. och 4. ribban) i spetsen afsmalnande. A- Antennborst tydligt hårigt. 7. PœcilobotJu-us. AA- Antennborst ej tyd- ligt hårigt. O- Framskenben på undersidan med I litet borst. ^:ox- gan ej skaftadt. 8. Hercostounts. OO- Framskenben på undersidan utan borst. (Arter med gula palper och delvis gulfärgade antenner sökas under H er cos to - niîis.) J*:organ skaftadt. 9. HypopJiyllus. 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ I 2. nD- I- bakkantfältet ej mot spetsen hopdraget. A. Ryggsköld utan tyd- liga sammetsartade fläckar. O. Hela kroppen me- tallglänsande. I o. Gyninopternus. OO- Ryggsköld brons- färgad, bakkropp gul. 3. lint ar sus. AA- Ryggsköld med 4 svarta sammetsaktiga fläckar. 28. Lainprocluvvms. 7i. Baklår utan förspetsborst. Q. Antennborst nästan spets- ställdt. 1 1 . Chrysotus. nn- Antennborst tydligt rygg- ställdt. 12. DiapJioms. •\-\. Bakhöfter på utsidan med mer än I rakt utstående borst. ~. I. antennleden på öfversidan hå- rig. 13. Argyra. "Z. I. antennleden på öfversidan ej hårig. 14. Leucostola. 2. Antennborst spetsställdt. ^ a. Bakhöfter på utsidan håriga eller med mer än i utstående borst. a. 3. antennleden påfallande lång och sylformig, hos J* vid basen ej så bred som i. antenn- leden. 15. RhapJimvi. ' Till denna afdelning skulle man möjligen vilja föra de med sken- bart spetsställdt antennborst försedda C/iryso/wA -arterna. Samtliga till denna afdelning hörande former ha emellertid 3. antennleden spetsig med undan- tag af A/^rff^e^Ms-arterna. Dessa ha dock 3. och 4. längsribborna mot spet- sen konvergerande och diskfältet vanl. utvidgadt till närheten af vingkan- ten, medan Chrysoliis har ifrågavarande längsribbor parallella och diskfältet «lutande ungefär vid midten. wahlgren: svensk insektfauna xi: i; 2. 5 ß. 3. antennleden lansettformig, måttligt läng eller kort, vid basen bredare än i. leden. 16. Porp/iyrops. b. Bakhöfter på utsidan med blott i utstående borst. a. J*:s parningsbihang dolda; Ç:s ansikte vid mun- kanten knölformigt uppsvälldt. 17. Syntormon. ß. J*:s parningsbihang ej dolda. Ç:s ansikte utan knöl. *. Baklår med i förspetsborst, eller, om detta saknas, i borst på mellanskenbenens undersida. §. Analribba finnes. 18. Xiphaiidi'itiin. §§. Analribba saknas. 19. AcJialcus. **. Utan förspetsborst på baklåret eller borst på mellanskenbenets undersida. 20. Medeterus. B. Midtstrimborst ej tydligt 2-radiga (i -rådiga eller oregel- bundet ordnade). 1. Antennborst spetsställdt (eller nästan spetsställdt). a. Bakkropp mörk. 17. Syntonnon. b. Bakkropp rödgul. Ben enkla. 31. Bathycraniiim, 2. Antennborst ryggställdt. a. Framlår på undersidan med påfallande långa,, taggliknande borst. 21. Sccllns. b. Framlår på undersidan utan eller blott med korta borst. a. Bakre tvärribban längre än 5. längsribbans sista stycke. *. Skutell med högst 4 kantborst. 22. Hydrophorus. *'•'. Skutell med 6 kantborst. 23. Liancalus. ß. Bakre tvärribban kortare än 5. längsribbans sista stycke. *. Ansiktet mer (J*) eller mindre (Ç) hop- trängdt upptill vid antennerna. 24. Canipsicnevius. **. Ansiktet jämnbredt eller hopträngdt mot munkanten. 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ I 2. §. Panna metallglänsande. Kantribban vid I. längsribbans mynning föitjockad. 26. Tcuchopliortis. §§. Panna ej metallglänsande. Kantribba ej förtjockad. 27. Syi/ipyoius. II. Ryggsköld utan midtstrimma af små borst. A. Ryggens borst gula. 1. Antennborst nästan spetsställdt; J'ls parningsapparat obetydlig. 29. CJirysotimus. 2. Antennborst ryggställdt; cfis bakända uppsvälld. 30. XantJiocliIorus. B. Ryggens borst svarta. 1. Vingar med 4-kantig, mörk fläck på 4. längsribban och därinnanför en större, rundad ljus fläck. Sku- tell med 2 starkare och 2 smärre hårlika borst i bakkanten. 25. Ectomus. 2. Vingar annorlunda. a. Ytterst liten art (1,25 mm); antenn borst rygg- ställdt; 3. antennleden något tillspetsad. 32. Microiiioyphus. b. Större arter (åtminst. 1,5 mm). 3. antennleden rundad. a. Skutell med 2 borst. 3. antennledens borst tycks sitta i spetsen. Ung. 2 mm. 34. Schocnophilus. ß. Skutell med 4 borst. 3. antennleden med tyd- ligt ryggställdt borst. Längd 2,5 — 6,5 mm. }^'i). TJänopJiihis. I. Und. fam. Dolichopodinae. I. Sikt. Sciapus Zell. Grå- eller guldgröna, nästan nakna arter. Antenner korta; 3. leden rund, hårig, innanför spetsen med ett långt, nedåtböjdt ryggborst. Ögon hos båda könen skilda, något utstående. Ryggsköld jämförelsevis kort; bakrj-gg starkt utvecklad. Bakkropp långsträckt, cylindri.sk, smal, böjd. baklår undertill svartcilierade. Vingar glasklara, cf-appa- rat som föreg. Längd 4 mm. — Sk. 3. D. Fallcnii L\V. (nigripes). Svartgrönt glänsande. An- tenner svartbruna. Ben öfvervägande svarta. cf:s baklår undertill vid basen kort hvitcilierade. Vingar glasklara, ribbor och framkant mörka. J^-apparat som föreg. Längd 5 mm. — Sk. — Uppl. (7). 4. D. planitarsis Fall. Svartgrönt eller blåaktigt glänsande. Antenner svarta. Ben svarta, skenben och tarser (utom spetsen) brunaktiga. c^is baklär och parningsapparat som föreg. Vingar nästan glasklara. Längd 3,5—5 ^'^^^- — Sk.— Dir. (5 — 8). 5. D. brevipennis Meig. Grönglänsande. Antenner svarta. Ben gula, bakskenben i spetsen och tarser delvis svarta. (^:s baklår på undersidan långt Ijuscilierade. Vingar nästan glasklara hos ^ med kantribban knölformigt förtjockad vid I. längsribbans spets, c^-apparatens skifvor hvita eller Entoniol. Tidskr. Arg. jj. H. l — 2 (1Ç12). 2 l8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. brunaktii^a, bredt sx'artkantadc och s\artcilierade. Längd 5 — 6 mm. — Sk. — I.appl. (6 — 8). Allm. på vatten- och kärrväxter. 6. D. iii/graus Zett. (inbegr. confusus). Grönglänsande. An- tenner svarta; stundom i. leden undertill smalt gul (con- fusiis). Ben gula, skenbenens spets och tarser delvis mörka. Vingar glasklara. För öfrigt som föreg. Längd 4 — 5 mm. — Sk. — Hals. (7 — 8). 7. D. clavigcr Stann. Grönglänsande. Antenner svarta; I. leden undertill smalt gul. Ben gula, framhöfter vid basen grå, bakskenbenens spets och tarser delvis mörka. Vingar glasklara, cf-apparat som föreg. Längd 5 — 6 mm. — Sk.— Uppl. (7-8). 8. D. discifcr Stann. Framhöfter rent gula. cf-apparat smalt svartkantad. I öfrigt som föreg. Längd 5 — 5,5 mn,. — Sk. — Lappl. (6—8). 9. D. disciiiianiis Wahlb. Lik föreg. 3. antennleden hos cT långt utdragen. Framhöfter till stor del grå. cf-apparat bredare svartkantad. Längd 5 — 5,5 mm. — Lappl. 10. D. p/iiiutpcs Scov. (pennitarsis). Metallglänsande grön, stun- dom blågrön. Antenner gulröda; 3. leden framtill och upptill svart. Ben gula; yttersta spetsen af skenbenen samt åtm. baktarser helt svarta, c^-organets skifvor täml. smalt svartkantade. Kantribban hos ^ vid i. läng.srib- bans spets förtjockad. Längd 4 mm. — Sk. — Lappl. (6—9). [D. pectijiitarsis Stenh. hör sannolikt hit.) Allmän på buskar och örter, helst på fuktiga ställen. \\. D. argyiotarsis Wahlb. Mörkgrönt metallglänsande. Antenner svarta; basleden undertill gulbrun. Ben smuts- gula, bakskenben i spetsen mörka, tarser delvis mörka. Vingar något gråaktiga, cf-apparatens skifvor smalt svart- kantade, svartcilierade. Längd 5 mm. — Smal., Uppl., sails. 12. 1). pennatus Meig. Grön- stundom blåglänsande. An- tenner svarta; i. leden gulbrun med en svart linje på öfversidan. Ben gula, tarser mörka. I öfrigt som föreg., som den står nära. Längd 4,5 — 5,5 mm. — Sk. — Jämtl. och Västerb. (6 — 9), flerestädes allm. wahlgren: svensk insektfauna xî: i: 19 Fig. I. Dolichopus papillaris 12). B. popularis WlEl ). Liknar nnxket fö- reg. men är ljusare grön; antennerna utom den bruna spetsen helt röd- gula; benen mer blekgula; baktarser vid basen gula; vin- gar mer gulbruna. Förspetsborst å bak- låren i regel 3. Längd 4 — 5,5 mm. — Sk. — Lappl. (7). 14. D. WaJdbergi Zett. Metallglänsande grön. Antenner som föreg. Ben ungefär som föreg. Förspetsborst i. Vingar nästan glasklara. Längd 4 — 5 mm. ■ — • Sk, — Uppl. (7). 15. D. pliDititarsis Fall. Metallglänsande grön. Antenner svarta, vid basen gula. Ben gula; bakskenbenens spets, baktarsen, mellantarsernas yttre leder och framtarsernas 4. o. 5. leder svarta. Vingar gråbruna. J^-apparatens skifvor äro ej längs hela utkanten svartkantade. Längd 5,5 mm. - Sk. (7). 16. D. urbauiis Metg. Metallglänsande grön. Antenner gula; 3. leden ofvan och i spetsen svart. Ben blekgula; bak- lår i spetsen, bakskenben till största delen och baktarser helt svarta; framtarser i spetsen bruna; mellantarsernas 2 första leder gula, 3. leden svartbrun, 4. svart. Vingar något gråaktiga, c^-apparatens skifvor smalt svartkantade, kort svarthåriga. Längd 4,5 mm. — Lappl., Västerb., Jämtl., Hall. (7, 8). 17. D. Mannerheinii Zett. Ryggsköld matt blekgrön med 2 svarta längsstrimmor. Bakkropp metallglänsande grön med hvitskimrande sidor. Antenner svarta. Skenben gulgrå, de mellersta gulhvita. Tarser till stor del svarta, cf-apparat med svart kant och svarta hår. Längd 5,5—7 mm. — Lappl. (7). 18. D. punciuvi Meig. Blåaktigt metallglänsande. Antenner svarta. Nedre ögonhår hvita. Skenben gulaktiga; tarser, 2 o ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ I 2. Utom I. framtarsleden, svarta. Baklår med i förspetsborst. cf-bihangen framtill och på utsidan svartkantade, svart- håriga. Längd 4 — 4,5 mm. — Hall., Smal., Ög. (7). 19. D. Jiiaculipefinis Zett. Mörkt grönglänsande. Antenner svarta. Ben svarta; knän gulaktiga. Baklår med 2 för- spetsborst. (j'-bihang bredt svartkantade, svarthåriga. Längd 5 — 6 mm. — Sk. — Lappl. (7). 20. D. SlciihaiiiDiari Zett. Färg och antenner som föreg. Vingar glasklara. J^-bihang måttligt bredt svartkantade, svarthåriga. Längd 5 — 6 mm. — Lappl. — Ög. (6 — 7). 21. D. annillatus Wahlbg. Mycket lik föreg. Längd 5.5 — 6 mm. — Lappl. 22. D. Riithci L\v. Metallglänsande svartaktig. Antenner och ben svarta, de senare stundom med brungula knän. cf-bihang smalt svartkantade, svarthåriga. Längd 5,5 — 6 mm. — Ög., Vg. (6). 23. D. picipcs Meig. (inbegr. consiniilis). Mörkgrönt metall- glänsande. Antenner svarta. Ben svarta med knän och I. framtarsledens bas gulaktiga. Vingar glasklara, i fram- kanten något förmörkade. cT-bihang måttligt bredt .svart- kantade, svarthåriga. Längd 5,5 mm. — Sk. — Lappl. (6, 7)- 24. D. atripcs Meig. (inbegr. broc/iycenis). Metallglänsande grön. Antenner och ben svarta; knän och i. framtars- ledens bas gulaktiga. Vingar isynnerhet mot framkanten gråaktiga. J^-bihang svartkantade, i främre kanten bredt; svarthåriga. Längd 4,5 mm. — Ög. (7). 25. D. cniralis Wahlb. Mycket lik föreg. — Hall, Smal., Lappl. 26. D. lipidus St.-EG. (gcniculatus, tibialis). Glänsande svart- grön. Antenner svarta. Ben svarta; fram- och mellan- benens skenben och tarser (vid roten) gulaktiga. Vingar gråaktiga, i framkanten mörkast. J^-bihang brunkantade och fint håriga. Längd ung. 5,5 mm. — Sk. — Lappl. (6, 7). 27. D. vitripoiuis Meig. i'tibicllus). Grönglänsande. Anten- ner svarta. Ben svarta; de främres skenben och i. tars- led, de bakres skenben utom spetsen gula. Vingar glas- klara med mörk vingmärkepunkt. Längd 3.5 mm. — S. Sv. wahlgren: svensk insektfauna xi: i; 2. 21 28. D. clavipcs Hal. (trochautcvatus). Mörkt bronsglänsande. Antenner svarta; i. leden undertill med en smal rödgul linje. Lårringar, knän och skenben utom i spetsen gula. Vingar gråaktiga. J^-bihang svartkantade, svarthåriga. Längd 4 — 4,5 mm. — Hall., Boh., Ög., Gottl. 29. D. iDigulatiis L. Metallglänsande grön, ofta kopparröd, stundom stålblå. Antenner svarta. Ben gula; tarser helt eller delvis svarta och bakskenbenens spets svart; skenbenen undertill långt svartcilierade. Baklår med 3 — 5 förspets- borst. Vingar gråaktiga. cT-bihang smala, smalt svart- kantade, svarthåriga. Längd 4,5 — 6 mm. — Sk. — Lappl. (6-%). Arten är den allmännaste i släktet och uppträder talrikt på blad och gräs, i trädgårdar och på ängar, helst i närheten af fuktiga ställen. 30. D. mibilîis Meig. Metallglänsande grön. Ben gula; bak- låren och bakskenbenens spets och tarserna med undan- tag af de främres bas svarta. Vingar svagt gråaktiga, vid framkanten åtminst. hos ^ med en fläcklik beskugg- ning. cT-bihang mycket smalt svartkantade, kort svart- håriga. Längd 4—4,5 mm. — Sk.— Uppl., Boh. (7, 8). 2)1. D. alhi fröns L\V. (latiliiiibatiis). Metallglänsande grön. Ben gula; baklår vid spetsen med svart fläck, baksken- ben i spetsen och tarser utom de främres bas svarta. Vingar nästan glasklara. Längd 4 mm. Sk., 01., Ög. (8). 32. D. notabilis Zett. Metallglänsande grön. Ben gula; bakskenbenens spets och tarserna utom de främres bas svarta. Vingar något gråaktiga. J'-bihang svartkantade, svarthåriga. Längd 4 mm. — Sk., Gottl,, Ög. Jämför också D. puncticornis Zett., som har en gul punkt i spetsen af i. antennleden. 33. D. rnpestris Hal. (festinans, ftischnanus). Metallglänsande mörkgrön. Antenner svarta. Ben gula; baklårens och bakskenbenens spets samt tarserna utom de främres bas svarta. Vingar glasklara. cT-bihang täml. bredt svart- kantade, svarthåriga. Var. fuscimanus har framlärens inre hälft mörk. Längd 4,5 mm. — Sk.— Lappl. (7 — 9). 34. D. longitarsis Stann. (Stcegcri). Metallglänsande grön. Antenner, ben och J'-bihang som föreg. Vingar gråak- tiga. Längd 5,5 mm.. — Sk.— Uppl. (6—8). 2 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. 35. D. litorcllus Zett. Som föreg. Längd 3 mm. — Sk. (8). 36. D. Zettevstcdti Stenh. Metallglänsande grön. Antenner svarta. Ben grågula; framlår utom i spetsen, baksken- benens spets och tarserna utom de främres bas svarta. Baklår med 2 förspetsborst. Vingar nästan glasklara, c^-bihang bredt svartkantade, kort svarthäriga. Längd 5,5 mm. — Ög. (7); I ex. [^). 37. D. fratcycuhis Zett. Metallglänsande grön; ryggsköld blåskimrande. Antenner svarta. Ben gula; framlår förbi midten, baklår ofvan med en läng spetsfläck svarta; bak- skenbenens spets och tarserna utom de främres bas mörka. Vingar glasklara. Längd 4 mm. — Jämtl., Lappl. (8). 38. D. niicropygus Wahlb. Lik föreg. Ben något mörkare. — Lappl. 39. D. longiconiis Sta NN. Bronsglänsande grön. Antenner långa, ofvan och i 3. ledens spets .svarta, undertill gula. Ben blekgula; tarser delvis mörka. Vingar glasklara, c^-bihang smalt svartkantade, svarthåriga Längd 4 mm. — Sk. — Lappl. (7 — 9); flerstädes allm. 40. D. acuticornis WiED. Lik föreg. men åtm. ^ väl skild från denna, genom att antennerna äro svarta utom en gul punkt vid spetsen af i. ledens undersida, genom att an- siktet är silfverglänsande, ej gult, samt genom ljusare ben och något mörkare vingar. Längd 4 mm. — Sk.. Hall., Ög. (7). 41. D. gnvidicoiiiis Wahlb. Blåaktigt metallglänsande. An- tenner svarta, baslederna undertill rödgula. Ben gulak- tiga; tarser till stor del svarta. Vingar svagt gråaktiga, (^-bihang svartkantade, svarthåriga. Längd 4 mm. — Vg. 42. D. pyopinqiius Zett. (affinis). Blågrönt glänsande. An- tenner och ben ungefär som föreg. Vingar svagt grå- aktiga, c^-bihangen bredare svartkantade, täml. långt svarthåriga. Längd 5 mm. — Ög. ; i ex. 43. D. caligaiiis Wahlb. Brons- eller blågrönt glänsande. Antenner som föreg. Ben gula, bakskenben i spetsen och tarserna utom framtarsernas bas svarta. Vingar nästan glasklara, (^-bihäng utom vid basen svartkantade, svart- håriga. Längd 4 — 4,5 mm. — l^oh., Ög. (8). wahlgren: svensk insektfauna xi: i; 2. 23 44. D. Ii)icatocoynis Zktt. Bronsgrönt glänsande. Antenner svarta; 1. leden undertill smalt rödgul. Vingar gråaktiga, cf-bihang svartkantade, svarthåriga. Längd 5 mm. — Sk., Kalmar, ÖL 45. D. sabinus Hal. (pictns). Bronsglänsande. Antenner svarta, undertill utom i spetsen gula. Ben gula; bak- skenben i spetsen samt tarser utom vid basen svarta. Vingar glasklara med en mörk fläck i spetsen; vingmärke svart. cf:s vingijäll svarthåriga. cf-bihang svartkantade, svarthåriga. Längd 3,5 mm. — Sk. — Boh., Ög. 46. D. sigiiifcr Hal. (pictipennis). Mörkgrönt metallglän- sande. Antenner svarta, vid basen gula. Ben gula; fram- och mellanlår vid basen, en svart strimma på baklårens öfver- sida, bakskenben till hälften samt tarser helt eller utom vid basen svarta. Vingar nästan glasklara med en svartgrå fläck vid spetsen samt hos J* svart förtjockning vid i. längsribbans spets, cf-bihang smalt svartkantadt, längt svarthårigt. Längd 4 mm. — Boh., Gottl. (7, 8), vid stränder. 47. D. consobrinus Zett. Mörkt grönglänsande. Antenner svarta; i. leden undertill gul. Ben gula; bakskenben i spetsen och baktarser helt svarta (fram- och mellantarser vid basen ljusa). Längd ung. 4 mm. — Sk. 48. D. pnncticornis Zett. Endast genom ansiktets färg skild från föreg. i. antennleden undertill endast i spetsen gul. — Sk. 49. D. cinctipes Wahlb. Mörkt bronsglänsande. Antenner svarta; de 2 inre lederna undertill smalt gula. Ben gula; bakskenbenens spets och tarserna utom i. framtarsledens bas svarta. Vingar glasklara. c^-bihang måttligt bredt svartkantade,, svarthåriga. Längd 4 mm. — Lappl. 50. D. cilifemoiatus Macq. Grönt metallglänsande. Anten- ner ofvantill och hela 3. leden svarta; baslederna under- till rödgula. Ben blekgula; bakskenben i spetsen brun- aktiga ; tarser med undantag af i. framtarsleden svarta. Vingar något gråaktiga, cf-bihang mycket smalt svart- kantade, svarthåriga. spetshåren mycket länga, krökta. Längd 4—4,5 mm- — Sk. — Ög. (7). 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I912. 51. J), trivialis Hai,, [hitciincdins). Metallglänsande grön. Antenner blott vid basen undertill gula. Ben som föreg. Vingar gulbruna, cf-bihang ofvan smalt brunsvart kan- tade. Längd 4,5 mm. — Sk. — Uppl. (7). 52. D. fcstiviis Hal. (Macqiiarti). Antenner gula, i spetsen bruna. Ben och vingar sorn föreg. J^-bihang med bre- dare brunsvart kant, som äfven finnes på undersidan ehuru smalare och blekare. Längd 4 — 4,5 mm. — Sk. — Uppl. (7). 53. D. arbustorujii Sta'H^. Guldglänsande grön; bröstsidorna starkt hvitglänsande. Antenner gula; 3. leden i spetsen svart. Ben gula; tarsändleder svartbruna. Vingar grå- aktiga. cT-bihang framtill smalt svartkantade, fint håriga. Längd 5 mm. — Sk., Öl. (7). 54. D. simplex Meig. Metallglänsande grön. Antenner gula; 3. leden svart. Ben gula; bakskenbenens spets och tarserna utom framtarsernas bas svarta. Vingar gråbruna, cf-bihang smalt svartkantade, svarthåriga. Längd 3 — 4 mm. — Sk. — Lappl, (6 — 9); flerestädes allm. 55. D. nwdcstus Wahlb. Lik föreg. Sannolikt ingen själf- ständig art. — Smal., i ex. (ef). » 56. D. parvicaudatus Zett. Metallglänsande grön. Antenner gulbruna; sista leden i spetsen svart. Ben rödgula; bak- skenbenens spets och tarser svarta; i. framtarsleden dock mörkgul. Vingar nästan glasklara. cJ*:s skiflika bihang små, gula, i spetsen svartkantade och svarthåriga. Längd omkr. 3,5 mm. — Jämtl. (7); I ex. För förf. okänd. 57. D. linearis Meig. (agilis, exiguus, parvulus). Ljust me- tallglänsande grön. Antenner svaita; i. leden gul. Ben blekgula; bakskenbenens spets, baktarserna och fram- tarsernas spets svarta. Vingar gulbruna, c^-bihang hvit- aktiga, smalt svartbrunt, på undersidan afbrutet kantade, svarthåriga. Längd 3,5 mm. — Sk. — Ög. (7). 58. D. nitidus Fall. Metallglänsande grön eller blågrön. Antenner gula med svart spets eller öfvervägande svarta. Ben blekgula; bakskenbenets och tarsernas spetsar svarta. Vingar gråaktiga; i. längsribbans spets hos ^ uppsvälld, c^-bihang framtill med bred svart kant och långa svarta wahlgren: svensk insektfauna XI i; 2. 25 hår, på sidorna smalare svartkantade. Längd 4 — 4,5 mm. - Sk.-Ög. (7-9). 59. D. griseipe7inis Stann. Lik föreg. men antenner i regel mörkare, i. baktarsleden helt svart, vingarna mörkare grå, I. ribbans ansvällning mindre och J^-bihangen smalt svartkantade, ej så långhåriga. Längd 4,5— 5,5 mm. — Sk., Öl., Gottl., Boh. (7). 60. D. campestris Meig. (inbegr. fulgidiis). Metallglänsande mörkgrön. Antenner svarta. Ben svarta; skenben brun- gula, de bakre med svart spets. Vingar svagt gråaktiga, c^-bihangen olikt alla andra arter svartbruna med mör- kare kant, fint håriga. Längd 4,5 mm. — Sk. — Uppl. 61. D. atritibialis Zett. Glänsande grön med blå panna och silfverlivitt ansikte. Antenner gulröda; sista leden ofvan och i spetsen svart. Ben gula; bakhöfter grå, i spetsen gula; bakskenben och baktarser svarta, likaså främre tar- ser i spetsen, cfis tarser enkla. 4. längsribban svagt krökt. Uppgifves af Zetterstedt stå närmast D. sim- plex och D. lineal is. — Sk. (6); i ex. 62. D. hracJiyiirns Zett. Metallglänsande grön med grön panna och hvitt ansikte. Ögonhår i ögats bakkant, pal- per, antenner och lår svarta. Mellanlår dock delvis gul- aktiga. Framskenben gula, bakskenben i yttre hälften förmörkade. Tarser hos J* enkla, mot spetsen svarta. Enl. Zetterstedt lik D. picipes ( cons iv ii I is) och D. crii- ralis men skild bl. a. genom benens färg. — Ume lappm. (7); I ex. 6^. D. dissiinilipes Zett. Ryggsköld metallglänsande blå, panna och bakkropp gröna. Antenner svarta. Ben mörkt gulaktiga — bruna. cTis tarser enkla. Baklår med i för- spetsborst. Arten alltför ofullständigt känd, för att dess ställning skulle kunna angifvas. — Sk.; i ex. 64. D. inconspicnns Zett. Metallglänsande grön. Antenner nedtill vid basen gula, för öfrigt svarta. Ben gula; bak- skenben i spetsen och tarser utom i. framtarsleden svarta. Bakhöfter grå, i spetsen gula. Enl. ZETTERSTEDT lik D. 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRlFf 1912. sabintis »men ar knappast dess hona». — Jänitl. (7); i ex. (?). 65. D. siibrutiliis Zett. Glänsande kopparröd, ansikte mäs- singsgult Antenner svarta; i. leden undertill i spetsen gul. Ben som föreg. cfis tarser enkla. Enl. Zetter- STEDT lik D. griseipewiis men skild från denna genom kroppens och ansiktets färg (som hos griseipennis är hvitt). — Sk. (7); I ex. 6. Sikt. Tachytrecluis Walk. Mörkt gröna, smärre arter. Antenner korta; 3. leden längst och bredast, framtill aftrubbad eller rundad med vid basen förtjockadt, tydligt 2-ledadt, naket ryggborst. Rygg- sköld längre än bred. Bakkropp kägel formig, från sidorna hoptryckt. cT-organ starkt utveckladt, af mycket sammansatt byggnad, inslaget mot buken. 4. längsribban mjukt böjd mot 3., som den vid spetsen starkt närmar sig. Flugorna äro lifliga och uppehålla sig helst vid sandiga bäckstränder. Artöfversikt. I. Tvärribban och en tydlig punkt på sista delen af 4. längsribban svart- bruna. A. Mellanlår till stor del gula. Alla tarser vid basen gula. cTrs fram- tarser svartfjädrade. i. T. ammobates. B. Mellanlår utom själfva spetsen svarta. Endast mellantarser vid basen gula. (f:s framtarser utbredda men ej fjädrade. 2. T. notatus. II. Tvärribban svart. Den hos föreg. afdelning befintliga mörka punkten på 4. längsribban saknas eller är endast svagt antydd, ef :s fram- tarser svartfjädrade. 3. T. insignis. I . T. ammobates Walk, (plumipes). Ryggsköld mörkt grön med roströd pudring och otydliga strimmor. Bröstsidor hvitgrå. Bakkropp kopparfärgad, fläckvis hvitskimrande; ledgränser smalt svarta. Antenner svarta, vid basen gula; Ben gula; låren vid basen bredt, skenbensspetsar och tarsändleder svarta, i. framtarsleden hos $ så lång som de 4 följande lederna tillsammans. Längd 5 — 6 mm. — Sk. — Lappl. (6—8); flerstädes alhn. wahlgren: svensk insektfauna xi: i; 2. 27 2. T. notatiis Stann. Färg som föreg. Antenner svarta; basleden undertill gul. Ben svarta; knän, skenben delvis och niellantarsernas bas rödgula. i. framtarsleden som hos föreg.; sista framtarsleden hos $ ofvan silfverskim- rande. Längd 4,5 mm. — Sk. — Boh. och Ög. (8). 3. T. iiisiguis Stann. Mörkgrön. Ryggsköld med koppar- färgade strimmor och gulaktig pudring. Bakkroppen som föreg. Ben gula; lår vid basen svarta, i. framtarsleden utomordentligt tunn och nästan dubbelt så lång som de återstående 4 lederna. Tarsändleder brunaktiga. Längd 4,5 mm. — Boh. (8). 7. Sikt. Poecilobothrus Mik. Metallgrön, medelstor art. Antennernas 3. led kort. Rygg- sköld täml. smal. Ben täml. starkt taggiga. Vingar kilformiga. I. P. nobilitatiis L. Lysande grön. Ryggsköld nära tvär- fåran på hvarje sida med en purpursvart fläck; bröstsidor hvitpudrade. Ben gula; bakskenbenens spets och tarser mörka. Vingar hos $ med mörkt tvärband och snöhvit spets; hos $ är den tvärbandlika skuggningen otydligare och den hvita spetsfläcken saknas. Längd 4,5 -6 mm. — Sk., ÖL, Gottl. (7-9). 8. Sikt. Hercostomus Lw. Små— medelstora metallgröna arter. Antenner täml. långa; 3. leden af växlande form. Ryggsköld måttligt lång. Bak- kropp frän sidorna hoptryckt. cT-apparat kortskaftad. 4, längsribban rak eller svagt böjd. Artöfversikt. I. Lår gula. A. Antenner helt svarta. 1. Kroppen lysande blågrön. Vingar klara. i. H. gracilis. 2. Kroppen bronsgrön. Vingar brunaktiga. a. Längd 4 mm. 2. H, germanus. b. Längd 3 mm. 3. H. ckœropkylli. B. Antenner delvis gula. 1. Bakkropp utan ljusa tvärband. 4. H. chryzozygus. 2. Bakkropp vid basen med 2 gnla tvärband. 5. H. Rothi. II. Lår svarta. A. Skenben svarta. 6. H. nigyilameUatus. 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19I2. B. Skenben gula, åtminstone delvis. a. Panna h%it. 7. H albifrons. b. Panna metallglänsande. «. öfver 5 mm. 1. Yttersta leden af (y;s mellantarser utbredd ; tarsen betydligt längre än skenbenet. Vingar ljusare än följ. 8. H. nigriplantis. 2. ç^:s mellantarser ej utbredda, af skenbenets längd. Vingar mörkare. 9. //. Sahlhergi. B. 3 — 3,5 mm. 10. H, nigripennis. 1. H. o nraV/s St ANN. (Boheniani). Ryggsköld något pudrad. 3. antennleden från borstfästet något tillspetsad. Antenn- borst något hårigt. Ben gula; tarser mot spetsen brun- aktiga. c^:s framtarser långa och tunna, 3. och 4. lederna breda, svarta, 5. leden hvitaktig. Vingar knappt grå- aktiga. Längd 4 — 4,5 mm. — Sk. 2. H. germanus WiED. Mörkt metallglänsande grön. Panna grå. 3. antennleden i spetsen tvär. Ben gula; baksken- benens spets och tarser mer eller mindre mörka. Vingar brunaktiga. cf:s parningsapparat måttligt stor, ej nående öfver bakkroppens rygg. Längd 4 mm. — Sk., Hall. — Ög., Vg. {6-^). 3. H. chœrophylli Meig. Lik föreg. men panna mattsvart, vingar mörkare bruna och ^:s parningsapparat större, nående öfver bakkroppsrvggen. Längd 3 mm. — Sk. — Ög.. Vg. 4. //. chry::ozygus WiED. Lifligt metallglänsande grön. 3. antennleden ofvan och i spetsen brun, tillspetsad. Ben gula; baklärens spets, hälften af bakskenbenet och tar- serna, utom de främre hos ^ , svartbruna. Vingar nästan glasklara. Längd 4,5 — 5 mm. — Möjl. funnen i S. Sv. 5. H. Rotlii Zett. Grågrön. Bakkropp med 2 gula tvär- band, det främsta, bredare, öfver i. o. 2. leden, det bakre öfver 2. leden. Ben gula; yttre tarsleder mörkare. Vingar glasklara. Längd 2 mm. — Sk. I närheten af denna art hör H. bkiiignlafas Zett. (Sk.), som är förf. obekant. 6. //. mgyilamcllatus Macq. Metallglänsande grön. Panna gråhvit; antenner svarta. Ben svartbruna — svarta. Vingar nästan glasklara. Längd ung. 5 mm. — Sk. wahlgren: svensk insektfauna xi: i; 29 7. H. alhifyons Zett. Svartgrön, metallglänsande. Anten- ner svarta. Ben svarta; knän, skenben och i. tarsleder gula. Vingar gråaktiga. Längd 3,5^4 mm. — Sk. 8. H. ni}^ripl(X)itis Stann. Mörkt metallglänsande grön. An- tenner korta, helt svarta; 3. leden trubbig. Lår utom spetsen, skenbensspetsar, baktarser och öfriga tarsänd- leder svarta. Vingar svartaktiga, vid framkanten mörkast. Längd 5—5,5 mm. — Sk.— Ög. (7, 8). 9. H. Salilbcrgi Zett. Lik föreg. Längd 5 — 5.5 mm. — Sk. — Lappl. 10. H. nigvipoinis Fall. Metallglänsande grön. Antenner långa; 3. leden längre än de båda första tillsammans, till- spetsad. Ben svarta; framlårspetsen, framskenbenen och inre hälften af mellanskenbenen gula. Vingar svartak- tiga, i framkanten mörkast. Längd 3 — 3,5 mm. — Sk. -Ög. (7-9)- 9. Sikt. Hypophyllus Lw. Medelstora, metallglänsande gröna, mycket smärta arter. Antenner med längt, 2-ledadt borst. Ryggsköld kort. Bak- kropp smal och mer än 3 gånger så lång som ryggskölden. Ben, isynnerhet de bakre, starkt förlängda. Vingar stora och breda. Flugorna uppehålla sig på örter vid skogsbäckar. Artöfversikt. L Sista framtarsleden hos o^ utbredd. \. H. discipes. IL Sista framtarsleden hos ef ^j utbredd. 2. H. ■obscurelhis. I. //. discipes Ahr. (patcllatus, vai- tralis). Antenner svartbruna; 3. le- den starkt förlängd, tillspetsad. Borst jämntjockt. Ben blekgula eller röd- aktigt gula. i. framtarsleden kor- tare än skenbenet. Äfven 4. fram- tarsleden hos J* något utvidgad. V^in- gar brungula. Längd 5 mm. — Sk. Fig. 2. Hypophyllus discipes (f. 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIPT I912. 2. //. obsciir clins Fall. Antenner svarta, 3. leden förlängd, tillspetsad. xAntennborst mot spetsen afsmalnande. Ben gula. I. framtarsleden som föreg. Vingar brunaktiga. L-ängd 3,5 mm. — Sk. 10. Sikt. Gymnopternus Lw. Smärre, metallglänsande gröna arter. Antennernas 3. led äggrund, tillspetsad. Rygg.sköld täml. smal. Bakkropp kägel- formig, från sidorna hoptr}xkt. Ben med täml. starka taggar. Vingar stora, tydligt längre än bakkroppen. Flugorna uppehålla sig vid bäckar, och sätta sig stundom på själfva vattenytan. Artöfversikt. L Lår öfvervägande svarta. A. Mellanskenben hos ef tjockare än bakskenbenen. Större art. 1. G. cupreus. B. Mellanskenben hos ef ej tjockare än bakskenbenen. Mindre art. 2. G. angustifrons. IL Lår öfvervägande gula. A. Baklår ofvan med en mörk längsstrimma. 3. G. cerosns. B. Baklår utan mörk strimma. 1. Vingarnas framkant vid basen starkt (ç^) eller svagt (?) förtjockad. a. Hanorganets skifvor gula. 4. G. celer. b. Hanorganets skifvor svarta eller mörkbruna. 5. G. brevicornis. 2. Vingarnas framkant ej fcirtjorkad. a. Större arter. a. Antenner helt svarta. Svartgrön art. O. G. metallicus. ß. Antenner vid själfva basen ljusa. Stålblå art. 7. G. chalyhceus. b. Mindre art. 8. G. assimilis. I. G. cupycns Fall. Metalliskt svartgrön; bröstsidor något gråskimrande. Ansikte hvitgrått. Antenner svarta. Ben svarta; lår vid själfva basen (framlär äfvan vid spetsen) gula; skenben gula, de bakre vid spetsen svartaktiga; tarser utom vid basen svartbruna. Vindar brunaktiga, i kanten svarta. cT-organets bihang svarta. Längd 3,5 — 4 mm. — Sk. — Ög. wahlgren: svensk insektfauna xi: i; 2. 31 2. G. aiigiistifyons ST/KG. Mycket lik föreg. men mindre och mörkare. Lår nästan till spetsen svarta och ben äfven för öfrigt mörkare. Längd 2 — 3 mm. — Sk. — Uppl. (7). 3. G. œrosus Y k\X. (inbegr. Dalilhomi). Kroppsfärg och an- tenner som föreg. Ansikte svart. Ben gula, baklår ofvan svartaktiga. J^-organets bihang svarta. Vingar näst. färg- lösa. Längd 2,5 mm. — Sk.^Dlr. (5 — 9). Allmän på fuktiga ställen, på örter och buskar. 4. G. celer Meig. Ryggsköld metalliskt gulgrön. Bakkropp grön. Ansikte gråhvitt, glänsande. Ben gula; tarser mot spetsen mörkare. Vingar gråaktiga. Längd 3 mm. — Sk.— Uppl. 5. G. brcviconns ST/EG. (obscuripciniis). Mörkt blågrön. Ben gula; tarser ätm. mot spetsen mörkare. Vingar gråaktiga. Längd 2,5 mm. — Sk. (6). 6. G. nictallicus Stann, Metalliskt svartgrön. Ansikte hvit- grått. Ben gula; tarser mot spetsen bruna. Vingar grå- aktiga. cT-organets bihang gula. Längd 3,5 — 4 mm. — Sk.— Uppl. (6). 7. G. clialybœus WiED. Stålblå; kroppssidor hvitgrå. An- sikte hvitgrått. Ben gula; baklär i spetsen svarta; bak- skenben brunaktiga, i spetsen svarta; tarser öfvervägande svartbruna. Vingar isynnerhet mot framkanten förmör- kade, c^-organets bihang hvitgula, svartkantade. Längd 4 mm. • — Sk. — Uppl. (7). 8. G. assi milis St.-EG. Mörkt metallgrön. Ansikte h vitt. Ben gula; tarser, utom de fiämre vid basen, svartbruna. Vingar gråaktiga. cT-organets bihang svarta. Längd 2,5 mm. — Sk., Gottl., Ängerm. 2. Und. fam. Diaphorinae. II. Sikt. Chrysotils Meig. Små, metallglänsande gröna eller blå arter. Antenner korta, dess leder ungefär lika långa; 3. leden rund, bredare än lång, med nästan spetsställdt borst. Bakkropp knappt längre än ryggskölden. Flugorna anträffas på blad af buskar och lägre växter. 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I912. 3. C. pitlchellus. 4. C. femoratus. Artöfversikt. Hanar. I. I.år öfvervägande gula. A. Baklår helt gula. Framhöfter svarthàriga. Större art. I, C. neglccius. B. Baklår i spetsen mörka. Framhöfter gulhåriga. Mindre art. 2. C. cilipes. II. Lår öfvervägande svarta eller metallgröna. A. Bakbenets lårring och lårbas gula. 1. 3. antennleden jämförelsevis stor. Liten art. 2. 3. antennleden ej stor. Större art. B. Bakbenens lårring svart eller brun. Baklåren ej vid basen gula. 1. Framhöfternas hvita behåring mycket tydlig. (Man betraktar framhöften från sidan ; är höften i spetsen svarthårig. hör arten ej hit, äfven om framhöften skulle vara delvis hvithårig.) Palper jämförelsevis stora. Mörkt stålblå eller violettfärgad art. 5. C. lœsus. 2. Framhöfternas hvita behåring otydlig. Palper vanl. små. a. 3. antennleden jämförelsevis stor. Liten art. 6. C. amplicornis. b. 3. antennleden ej stor. 7. C. gramineus. 2. C. cilipes. 5. C. lœsus. 3. C. piilchellus. Honor. I. Framhöfter hvithåriga. A. Lår öfvervägande gulfärgade. B. Lår öfvervägande svarta. II. Framhöfter svart-, eller blott delvis hvithåriga. A. Bakbenens lårring och lårbas gula. 1. 3. antennleden jämförelsevis stor. Liten art. 2. 3. antennleden ej stor. a Bakskenben oftast helt gula. Större art. b. Bakskenben i spetsen svarta eller bruna. I. C. neglectus. Mindre art. 4. C. femoratus. B. Bakbenens lårring svart eller brun. Baklårens bas ej gul. 1. Bakskenben svarta. 6. C. atnplicornis. 2. Bakskenben gula. 7. C. gramineus. (Chiysotus rhaphioidcs Zett., som är förf. obekant, hör sannolikt icke hit.) Chrysotils neglectus cf. Fig. 4. Chrysotus neglectus, antenn. wahlgren: svensk insektfauna xi: i; 2. 33 1. C. 7icglcctiis WiED. {tœnioDicyus dclv.). Guldglänsande grön. Antenner svarta. Ben hos J^ helt gula, hos Ç med en brun fläck eller ring på midten af lären. Längd 2,2 — 2,8 mm. — Sk. — Lappl. (6 — 9), flerstädes allm. 2. C. cilipcs Meig. Lik föreg. Bakskenben med längre hår. Längd 1,75 — 2 mm. — Sk., Hall., Smal. 3. C. pH I che Hus Kow. Blåglänsande grön. Lik C. ncglectus. Längd 1,5 — 1,8 mm. — Boh., Öl., Gottl., Uppl. 4. C. femoratus Zett. Lik föreg. Lär vid bas och spets gula, tarser mörka. Bakskenben mörka. Längd 2 mm. — Sk.^ 5. C. lœsHs WiED. Mörkt metallglänsande grön eller blå- grön. Ben öfvervägande svarta. Bakskenben med täml, långa hår. Vingar gråaktiga. Längd 1,75 — 2 mm. — Sk.— Jämtl. (7, 8). 6. C. ainplicornis Zett. Guldgrön, bakkropp blåaktig. Ben svarta. Vingar glasklara. Längd 1,8 — 2 mm. — Sk., Hall., Smal. (7). 7. C. grainhicus Fael. Metallglänsande grön eller blågrön. Skenben gulaktiga, tarser mörka. Vingar gråaktiga. Längd 2,2 mm. — Sk. — Lappl. (7, 8); allm. 12. Sikt. Diaphorus Meig. Smärre, metallglänsande arter. Antenner korta med nästan lika långa leder; 3. leden rundad, bredare än lång. Rygg- sköld täml. kort. Bakkropp cylindrisk. Vingar täml. breda. Arterna, som likna föreg. släktes, uppehålla sig på likartade ställen. Artöfversikt. I. Bakkropp, åtminstone hos (^, vid basen genomlysande gul. \. D. octilatus, II. Bakkropp vid basen ej genomlysande gul. 2. D. nigricans- I. D. oculatus Fall. Mörkt metallglänsande. Hos $ är bakkroppsbasen endast på buken gul. Ben svarta; fram- lårens spets och skenbenen gula. Vingar gulbruna. Längd 3,5—4 mm. — S. och m. Sv. (6 — 8); allm. Entomol. Tidskr. Arg. jj. H. i — 2 (1912). 3 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT igi2. 2. D. nigriams Meig. (ohscnreHns). Metallglänsande svart. Skenben och tarser stundom bruna. Vingar åtminstone i framkanten svartaktiga. Längd 3 mm. — Sk. — Lappl., Hals. 13. Sikt. Argyra Meig. Medelstora eller smärre, metallgröna, ofta silfverskimrande arter. Antenner något förlängda; 3. leden lång, afsmalnande med trubbig spets. Ryggsköld jämförelsevis kort. Bakkropp cylindrisk, ofta vid basen gulaktigt genomlysande. Vingar stora och breda. Arterna anträffas vid bäckar, där de gärna sitta på fuktiga stenar vid vattnet eller på den fuktiga marken. Artöfversikt. Hanar. I. Skutell ofvan hårig. ' A. .\ntennborst kortare än antennen. Bakkropp ej hvitpudrad. I. A. magnicornis. B. Antennborst af antennens längd eller längre. Bakkropp silfverglän- sande. 2. A. diaphana. II. Skutell glatt. — Undersl. Lasiargyya Mik. A. Ryggsköld med tydlig silfverglans. 1. Antenner kortare än hufvudet (lodrätt). Ansikte svart. 3. A. leucocephala. 2. Antenner af hufvudets längd eller längre. Ansikte hvitt. a. Antenner af hufvudets längd eller föga längre. Antennborst af antennens längd eller längre. Alla höfter svarta. 4. A. argyria. b. Antenner tydligt längre än hufvudet, längre än antennborstet. Framhöfter gula. 5. A. argentina. B. Ryggsköld utan silfverglans; bakkropp silfverglänsande. 1. I. baktarsleden längre än följande tarsled. 6. A. auricollis. 2. I. baktarsleden så lång som eller kortare än följande tarsled.' 7. A. elougata. Honor. I. Skutell ofvan hårig. A. Framhöfter i spetsen gula. I. A. magnicornis. B. Framhöfter helt svarta. 2. A. diaphana. ^ Jämför äfven Leucostola vesiiia! wahlgren: svensk inskktfauna xi: i; 2. 35 II. Skutell glatt. — Undersl. Lasiargyra Mik. A. Antenner längre än hufvudet. Alla höfter gula. 7. A. elongata. B. Antenner af hutvudets längd eller kortare. .Höfter åtm. delvis svarta. 1. 1. baktarsleden längre än följande tarsled. 6. A. auricollis. 2. I. baktarsleden lika lång som eller kortare än följande tarsled. a. Bakhöfter i spetsen gula. 5. A. argentina. b. Bakhöfter helt svarta. a. Bakkropp på 2. ledens sidor med gula fläckar. Vingfjäll svart håriga. 3. A. leticocephala. 3. Bakkropp utan gula fläckar på 2. leden. ^ Vingfjäll gulhåriga. 4. A . argyria. 1. A. i/iaginconiis Zett. Metallglänsande grön; bakkropp mörkare. Den senare hos ($ på 2. och 3. ledernas sidor med gula fläckar. Ben gula; baklår och bakskenben i spetsen svarta; tarser mer eller min- dre svarta. Vingar nästan glasklara. Längd 5 — 5,5 mm. — Ög., Uppl. 2. A. diaphana Fabr. Mörkt metall- glänsande blågrön. Bakkropp som föreg., silfverskimrande. $:s bak- kropp ofta kopparröd. Ben öfver- vägande svarta eller svartbruna, hos $ ljusare. Vingar något gråaktiga. Längd 6 — 6,5 mm. — Sk. — Uppl. (7, 8); fler- städes allm. 3. A. leucoccphala Meig. Guldglänsande grön. Skild från de andra genom sitt svarta an- sikte. Ryggsköld med svagt silfverskimmer. Fig. 6. Argyra Bakkropp på 2., 3. och 4. lederna med gula '^''^ante^nn^'' sidofläckar, af hvilka den första äfven ut- breder sig öfver i. leden. Ben gula; framlårens bas och baklårens och bakskenbenens spets samt baktarserna svart- bruna. Vingar grågula. Hos Ç är bakkroppens gula fläc- kar mindre. Längd 4,5—8 mm. — Sk.— Uppl. (7, 8); allm. 4. A. argyria Meig. {argcntata, argentella). Liknar föreg. men ryggskölden är starkare silfverskimrande, bakkrop- pens gula fläckar äro mindre och den främsta ej utbredd öfver I. leden, och benens mörka färg är rnera utbredd. Längd 4 — 6 mm. — Sk. — Uppl, (7, 8). Fig. 5. Argyra dia- phana ef • * Jämför äfven Leucostola veslita! 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I912. 5. A. argcntiiia Meig. Metallglansande blågröii. l^akkropp silfverglansande med gula fläckar på 2. och, stundom, 3. ledernas sidor. Ben gula; baktarser, framtarser utom i. leden, stundom baklårens spets samt framlårens bas svart- bruna. Vingar gulgrå. Ç mera guldglänsande grön med mindre bakkroppfläckar. Längd 4—6,5 mm. S. o. m. Sv. (7, 8). 6. A. anricoUis Meig. Ryggsköld guldglänsande grön, bak- kropp blåaktigt glänsande utan sidofläckar. Ben hos $ svarta; de främre skenbenen och i. tarsleden gula; hos $ ljusare. Vingar gulgrå. Längd 4 — 6 mm. — Sk. — Jämtl. (5—7); sails. 7. A. elongata Zett. Glänsande grön. Bakkropp med 2 par gula sidofläckar, som hos $ nästan bildar 2 tvärband. Ben gula; baklår och bakskenben i spetsen samt tarserna utom I. framtarsleden svarta. Vingar glasklara. Längd 3—4 mm. — Ög. 14. Sikt. Leucostola Lw. Som fö reg. L. vestita WiED. Metallglansande grön. Bakkropp hos ef starkt, hos Ç svagare silfverglansande. Ben rödgula; fram- och mellanbenens lårbas och tarser, bakbenens lår- och skenben i spetsen samt tarser svarta eller svartbruna. $:s ben Iju- Fig. 7. Leucostola sare. Vingar glasklara. Längd 3- 3,5 mm. '^""''''°''^''^^''"- — Sk.— Uppl. (6-8). 3. Und.-fam. Rhaphiinse. 15. Sikt. Rhaphiuni Meig. Täml. liten, metallglansande art. Antenner starkt för- längda, särskildt hos <$. Arten uppehåller sig i kärr. wahlgren: svensk insektfauna xi: i; 2. 37 R. longicorne Fall. Mörkt brons- färgad, glänsande. Ben svarta; framskenben stundom brunaktiga. Vingar mörka. Längd 5 — 5,5 mm. — Sk.— Lappl. (7, 8). Fig. 8. Rhaphium longicorne ç^. 16. Sikt Porphyrops Meig. Smärre eller medelstora arter, metallglänsande gröna. An- tenner förlängda; antennborst längt. Ben starkt håriga. Vingar breda. Arterna uppehålla sig på växter vid bäckar. Larven af P. faseipes är funnen under bark på tall. Artöfversikt {^).^ L Mellanhöfter med en nedåtriktad tagg (bildad af flera borst). A. Underansikte svart. 1. ef -apparatens yttre bihang gaffelklufna. i. P. Hohngreni. 2. ef -apparatens yttre bihang ej gaffelklufna. 2. P. nigribarbatus. B. Underansikte hvitskimrande. 1. 3. antennleden 4 gånger så lång som vid basen bred. Mindre art. 3. P. nemoriim. 2. 3. antennleden ungefär 2 gånger så lång som vid basen bred. Större art. 4. P. elegantiila. II. Mellanhöfter utan (eller med otydlig — P. faseipes) nedåtriktad tagg. A. Vingfjäll med mörka hår. 5- -P- faseipes. B. Vingfjäll med ljusa hår. 1. Antennborst i spetsen bladlikt utbredt. 6. P. diseigera. 2. Antennborst ej utbredt. a. cT-apparatens yttre bihang klufna, långt bandformiga. a. Ansikte svart. Kindskägg brunt. Framhöfter svartbåriga. 7. P. nasuta. ''^. Ansikte hvitt. Kindskägg hvitt. Framhöfter hvithåriga. ■ 8. P. crassipes. b. cT-apparatens yttre bihang ej gaffelklufna, bandformiga eller kort trekantiga. ' öfversikten likasom de följande beskrifningarna hänföra sig endast till ef, då honorna f. n. icke äro möjliga att åtskilja. Af samma skäl har icke något afseende kunnat fästas vid P. obscuripes Zett. (möjl. = subnudi- pes) eller P. thoracica Mc, af hvilka endast 9 är känd. 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. a. Sista mellantarsleden utbredd. Yttre cT-bihang korta, tre- kantiga. 9. P. confinis. ß. Mellantarsleder enkla. *. Underansikte svart. Kinder och framhöfter svartliåriga. 10. P. pectinala. **. Underansikte hvitt. Kinder oeh framhöfter hvithåriga. §. Yttre cT-bihang korta och breda, bladlika; inre bi- hang smala, blad- eller lancettlika. ~. 3. och 4. längsribborna mot spetsen konvergerande. 12. P. discolor. ~. 3. och 4. längsribborna nästan parallella. 13. P. cousobrinus. §§. Yttre cf-bihang långa, smala. ~. Yttre bihang S-formigt krökta, strax före spetsen med en tofs af långa krökta hår. II. P. penicillatus. ~. Yttre bihang långa, bandiorraiga, utan tofs. 14. P. subnudipes. 1. P. Holiugreiii MiK. (spinicoxa). Metallglänsande grön. Ben utom bakskenben och tarser gulaktiga. Kinder och höfter hvithåriga. Vingar något gråaktiga, ef -apparatens yttre bihang gaffelklufna, länga, brunaktiga. Längd 3 mm. — Smal., Dir., Lappl. 2. P. nigribarbatns Beck. Metallglänsande mörkgrön. Kinder och höfter svarthåriga. Ben utom knän och delvis sken- ben svarta. De 2 första framtarslederna i spetsen ut- vidgade. Vingar nägot gråbrunaktiga. cf:s yttre bihang långa, bandformiga. Längd 5 mm. — Dir. (fjälltrakter). 3. P. nemoruDi Meig. (laticornis). Metallglänsande grön. Ben svartbruna; frambenens lårspets, skenben och tarsens basleder gulaktiga. Hos Ç äro benen nästan helt gula. Vingar nästan glasklara. Längd 3,5 mm. — Sk. — Ög. (5). 4. P clcgantula Meig. Metallglänsande grön; cf:s bakkropp i spetsen blåaktig. Ben rostgula; baklår i spetsen svarta (ef) eller ljust bruna ($), skenbenens spets och större delar af tarserna svarta. Vingar gråaktiga. Längd 7 mm. — Sk. — Lappl. (6 — 8). 5. P. fascipcs Meig. Mörkt metallglänsande grön (J* ) eller gulgrön ($). Ryggsköld med 2 svarta linjer. Ben svarta; skenben gulbruna, de bakre vid bas och spets svarta, på wahlgren: svensk insektfauna xi: i; 2. 39 midten gulhvita. Hos $ äro benen, utom tarsändlederna, gula. Vingar något gråaktiga. Limgd 5 mm. — ■ Sk. — Lappl. (5-8). 6. P. disägcra Stenh. Mörkt olivgrön, metallglänsande. Ben gulröda; framlår förbi midten och bakben helt svart- bruna, tarser svarta. Hos $ äro framlåren endast till en tredjedel svartbruna och baklår och bakskenben vid basen gulröda. Vingar gråaktiga. Längd 3,5 mm. — Ög. 7. P. nasuta Fall. Mörkt metallglänsande grön [$) eller gulgrön ($). Ben svartbruna; fram- och mellanskenben samt tarser vid basen gulbruna. Hos Ç äro benen till större del gula. Vingar gråaktiga. Längd 5 mm. — Sk.— Lappl. (5—8). 8. P. crassipcs Meig. Mörkt bronsgrön. Ryggsköld med 2 mörka linjer. Ben hos <^ svarta; framlår i spetsen, framskenben och \. framtarsleden gula; mellanben gula, deras 2 sista tarsleder svarta, utbredda. Hos $ äro benen gulaktiga; framlårens bas, bakbenen ofvan och tarserna svartaktiga. Vingar svagt gråaktiga. Längd 4 mm. — Sk. — Lappl. (6 — 8). 9. P. confinis Zett. Färg som föreg. Ben hos ^ svarta; framskenben och de 3 första framtarslederna öfvervägande gula; mellanben gula utom den svarta, utbredda yttersta tarsleden. Hos $ äro benen gula; baklår ofvan i spetsen, bakskenbenens spets, baktarserna helt och framtarserna i spetsen svarta. Vingar obetydligt gråaktiga. Längd som föreg. ■ — Jämtl, Lappl. (7). 10. P. pectinata Lw. (r uiagniconiis). Metallglänsande grön. Ryggsköld med 2 otydliga mörka strimmor. Bakkropp på sidorna hvitskimrande. Framlår undertill med borst- kam. Fram- och mellanlår svarta med gul spets, baklår gula med svart ring före spetsen; skenben gulbrunaktiga, de främre något böjda; tarser mörka, vid basen ljusare; I. och 2. framtarslederna böjda, i spetsen förtjockade. Längd omkr. 5 mm. — Vg..^ 11. P. penicillatus Lw. Metallglänsande grön. Ansikte hvitt. Kinder och höfter hvithåriga. Fram- och mellanlår svart- bruna, i yttre hälften gula likasom skenben och tansbaser. Bakben svartbruna, lårbas och delvis skenben ljusare. 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ I 2. I. framtarsleden i spetsen förtjockad. Längd 4,5 mm. — Hall. 12. P. discolor Zett. Bronsfärgadt grå, matt. Ryggsköld med 2 svarta linjer. Ben gula med mörka tarser. Vingar nästan glasklara. Längd ung. 5 mm. — Lappl.; 2 ex. 13. P. consobrimis 7^Y:rï. Metallglänsande grön eller blå. Ryggsköld med 2 svarta linjer. Ben svarta; knän, sken- ben och tarser rödgula. Vingar nästan glasklara. Längd 5 mm. — Sk., Ög., Lappl. (5—7). 14. P. submidipes Zett. Metallglänsande mörkgrön. Ansikte hvitt. Kinder och höfter hvithåriga. Ben öfvervägande svarta. Vingar gråaktiga. Längd omkr. 4 mm. — Sk. 17. Sikt. Syntormoii Lw. Smärre arter, smärta, metallglänsande gröna. Antenner förlängda; 2. leden skjuter något öfver den 3. ledens bas; denna senare lång och bred, tillspetsad, c^-bihang dolda. Ben smärta, borstförsedda. Flugorna uppehålla sig på vattenväxter. Artöfversikt (J"). I. Yttersta mellantarslederna utbredda. I. S. tarsatus. II. Mellantarsleder ej utbredda. A. I. baktarsleden med i eller 2 taggliknande borst på framsidan. Frara- lår utan borst på undersidan. 1. I. baktarsleden med en krökt tagg på framsidan. 2. S. paUipes. 2. I. baktarsleden med 2 taggliknande borst på framsidan. a. I. baktarsledens taggar starkt krökta. Fram- och baklår till största delen, mellanlår till hälften svarta. 3. S. denticulatus. b. Taggarna små, raka. Lår gula. (z. I. baktarsleden helt svart. 4. S. aculeaiiis. 3. I. baktarsleden endast i yttre hälften svart. 5. S. piinciatus. B. I. baktarsleden oväpnad. Framlår med 3 borst nedtill vid basen. 6. S. pumilus. I. -V. taisûtHS Fall. Gulgrön, något glänsande. Buk gul. Ben gula; bakskenbenens spets hos ef och tarsernas spetsar hos båda könen svarta. Bakskenben hos (^ med 2 olik- stora raka borsttaggar. Vingar något gråaktiga. Längd 2,5—3 m""»- — Sk.— Lappl. (7). wahlgren: svensk insektfauna xi: i; 2, 41 2. S. pallipcs Fabr. (Jiamatus). Metallglänsande grön, bak- kropp mörkare. Buk oftast gul, stundom äfven bak- kroppsroten. Ben blekgula; baklårens spets brun, likaså tarslederna; stundom är den bruna färgen mera utbredd. Vingar brunaktiga, vid basen smala. Längd 3 mm. — Sk. — Ög. (6 — 9); flerstädes allm. 3. ^S". dcnticu latus Zett. Metallgrön. Bakkropp grågrön, på buksidan vid roten stundom gul. Ben gula; framlår i inre hälften svarta, baklår vid roten och stundom äfven vid spetsen bruna; tarser helt eller delvis svarta. $ har benen ljusare. Vingar något gråaktiga. Längd 5 mm. — Sk., Uppl.; sails. 4. 5. aciileatus Ts^Tï. Grönglänsande. Ben gula; baklår i spetsen och tarserna svarta. Vingar något gråaktiga. Längd 2,5 mm. — Ög. 5. vS. pimctatus Zett. Knappt skild från föreg annat än genom att bakkroppen är vid basen gul. Längd 3 mm. — Ög. Sannolikt endast en varietet. 6. 5. 'puniihis Mg. (loiigiseta). Metallgrön. Ben gula; fram- lår vid basen samt yttre tarsleder bruna. Vingar något gråaktiga. Längd 3,5 mm. — Ög., Uppl. — Mycket nära denna art står sannolikt S. pnsillus Zett. (= } puiuilio Zett.). — 2 ex. Sk. — , som är för förf. obekant. 18. Sikt. Xiphandriuni L\v. Små smärta arter af metallgrön färg. Antenner starkt förlängda; 3. leden lång och tämligen bred, stundom S-formigt böjd. Bakkropp cylindrisk, cf-bihang utstående. Ben smärta, tämligen nakna. Flugorna träffas på växter på fuktiga ställen. Artöfversikt. I. Bakkropp på 2. och 3. ledernas sidor gul. i. A', fasciatum. II. Bakkropp ej gul. A. Baklår med tydligt förspctsborst (prœapikalborst). a'':s yttre bihang långa, sylformiga, med ett långt, böjdt hårborst i spetsen. 2. X. monotrichum. 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IC} I 2. B. Baklàr utan tydligt förspetsborst. 1. ef -apparatens yttre bihang svarta och korta, skofvellikt tillspet sade. Ç :s bakskenben gula, på sin höjd vid bas och spets bruna 3. A', caliginosum 2. cT-apparatens yttre bihang gula, bandlikt förlängda med afrundad spets. $:s bakskenben helt bruna. 4. A', appendiculatutn 1. X. fasciatiiDi Meig. Mörkt bronsfärgad, glänsande. Bak kroppens gula fläckar stundom förenade till tvärband Honan har enfärgad bakkropp. Ben gula; tarser mörkare Vingar brunaktiga. Längd 2 mm. — Sk. — Uppl. (6, 7) 2. X. iiwnotncJiuvi Lw. (niacroccnun). Mörkt metallglän- sande grön. Ben gula; baklår ofvan vid spetsen brun- aktiga, framtarser i spetsen, baktarser helt svarta. Vingar brunaktiga. Längd 3 — 3,5 mm. — Sk. — Jämtl. och Västerb. (6, 7). 3. X. caliginosum Meig. Mörkt metallglänsande grön. Ben gula, tarser mer eller mindre svartbruna; stundom äro benen hos J* till större del mörka; hos $ alltid ljusare. Vingar brunaktiga. Längd 3 mm. — Sk. — Lappl. (7 — 9). 4. X. appendiadatuvi Zett. Lik X. moiwtyicJnmi. Längd 3 mm. — Sk. (7). 4. Und.-fam. Hydrophorinae. 19. Sikt. Achalcus Lw. Små gul- eller brunaktiga arter. Antenner korta; 3. leden äggrundt tillspetsad med långt borst. Ryggsköld kort. Bak- kropp något hoptryckt. Ben smärta. Arterna anträffas på gräs på fuktiga ställen, Artöfversikt. I. Ryggsköld gul, bakkropp brun. i. A. flavicollis. II. Ryggsköld och bakkropp s%artbruna. 2. A. cinereus. 1. A, flavicollis Meig. {^Vih^'gx. pallidus). Längd 1,5 — 2 mm. — Sk. — Uppl. 2. A. cinereus Walk. (pygmœus). Längd som föreg. — Sm., Upi^l. wahlgren: svensk insektfauna xi: i; 2. 43 20. Sikt. Medeterus Fisch. Smärre, grågröna arter. Antenner korta; 3. leden rundad. Ryggsköld intryckt framför skuteilen, täml. läng. Bakkropp knappt längre än ryggskölden. Ben långa och smala, de båda bakre paren sitta tätt tillsammans och äro täml. långt skilda från framparet. Framhöfter förlängda. Diskfält oftast för- längdt till närheten af vångkanten. Arterna uppträda, ofta massvis, på torra ställen och anträffas på väggar och plank, trädstammar, på sand m. m. Larverna {M. ambliguus) äro funna under bark på döda träd. Artöfversikt. I. Skutell på hvarje sida med blott i långt borst. A. Hela ansiktet täckt af tätt, hvitaktigt puder. i. M. plumhellus. B. .\nsiktet blott öfver tvärlisten grått eller brunt pudradt, under den- samma mer eller mindre metallglänsande. 2. M. micaceus. II. .Skutell på hvarje sida med ett längre och ett kortare borst. A. Mellanskenben utan något borst nära basen. 3. M. nnimlis. B. Mellanskenben med ett borst nära basen. I Ryggsköldens midtstrimborst stora och tydliga. a. 5. längsribbans sista stycke åtminstone i7-' gång så långt som bakre tvärribban. (z. Svängkolfknopp åtminstone på öfversidan svartaktig. 4. M. iristis. ß. Svängkolfknopp helt gul. *. Större art. 5. M. apicalis. **. Mindre art. 6. M. pallipes. b. 5. längsribbans sista stycke ej i'/-' gång så långt som bakre tvärribban. 7. M. obsciirus. 2. Ryggsköldens midtstrimborst ytterst korta och otydliga. a. Ben gula; på sin höjd låren vid basen svarta eller bruna. 8. M. diadema. b. Ben svarta ; på sin höjd knäna gula. a. Ben helt svarta. 9. M. ainbiguus. ß. Knän gula. *. Hela ansiktet tunt, grått pudradt. 10. M. jaciilus. **. Åtminst. ansiktets tvärlist opudrad och metallglänsande. II. M. triincorum. I. AI. pljDiibcUiis Meig. (jirinufi/s). Ljusgrå; ryggsköld nå- got gul aktig; bakkroppens gröna bottenfärg skimrar åt- minstone vid ledtrränserna igenom. Antenner svarta. 44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT igi2. Ben gula; lår vid basen och tarsändleder brunaktiga. Vingar svagt gråaktiga. Längd 2 — 2,5 mm. — Sk., Hall., Gottl. 2. JM. inicaceus L\V. {apicalis var. b.). Metallglänsande mörk- grön. Ryggsköld med brunaktig pudring. Antenner svarta. Ben gula; lår till ^/s, skenben i spetsen och tarser svartbruna; stundom äro benen nästan helt svarta. Vingar gråaktiga. — Sk., Ög., Lappl. 3. M. muralis Meig. Metallglänsande grön med grå be- pudring. Antenner svarta. Ben varierande i färg. Vingar glasklara. Längd 1,5-2,5 mm. — Sk. — Lappl. (6—9). Fig. 10. Medeierus jaculus (f. Medeterus jaculus ef, antenn. M. tristis Zett. Metallglänsande bottenfärg med mörkt gråaktig bepudring. Antenner svarta. Ben svarta. Vingar gråaktiga. Längd 2,5 — 3 mm. — Sk. — Lappl. (6 — 8). J/. apicalis Zett. Metallglänsande grågrön. Antenner svarta. Ben svarta med gulröda knän. Vingar glasklara. Längd 3—3,5 mm. — Sk., Ög. M. pallipes Zett. Färg som föreg. Antenner svarta Ben gula; lår vid basen bredt mörka, tarsändleder svarta Vingar glasklara. Längd 2 mm. — Sk. — Uppl. (7 — 9) M. obscunis Zett. Mörkgrå; ryggsköld med 3 glän sande bruna strimmor; bakkropp svart. Antenner svarta vid basen rödgula. Ben svarta. Vingar glasklara. Längd 3 — 5 mm. — Sk. — Lappl. (8). wahlgren: svensk insektfauna xi: i; 2. 45 8. J/. diadeiiia L. (rostratus). Grågrön; ryggsköld med 3 kopparbruna strimmor. Antenner svarta. Ben blekt röd- gula, vanligen mörkare vid lårbasen; tarsspetsar bruna. Vingar glasklara, blekgula. Längd 4-4,5 mm. — Sk. — ^Uppl. (7 — 9); allm. 9. M. aiiibiguus T^YfrY. Metallglänsande svartblä. Antenner och ben svarta. Vingar nästan glasklara. Längd 3 — 3,75 mm. — Ög., Dir. (7). 10. JM. jaculiis Fall. Grå; ryggsköld med 3 metallglänsande gröna strimmor. Antenner svarta. Vingar glasklara. Längd 3,5 — 4 mm. — Sk. — Hals. (6 — 8); allm. 11. M. tnmconiin Meig. Lik föreg. Längd 2 — 2,5 mm. — Sk.-Lappl. (7, 8). 21. Sikt. Scellus Lw. Smärre arter af mörkgrön färg. Antennernas i. led för- längd. Bakkropp kort. Framskenben i spetsen med en klolik ï'^gfe- Vingar långa. Arterna uppehålla sig på växter vid vatten. Artöfversikt. I. 3. antennleden hos o^ ungefär lika lång som i. leden, lancettformad, spetsig; hos 9 ungefär dubbelt så lång. som bred. 3. 5. dolichoceriis. II. 3. antennleden hos båda könen kort, trubbig, hos Ç knappt längre än bred (högi. A. 4. längsribban vid kröken med en svart rund fläck; likaså diskfältets tvärribba. i. S. notalus. B. 4. längsribban utan eller med blott antydd svart fläck. 2. S. spinimanus. I. S. notatus Fabr. Metallglänsande mörkgrön; ryggsköld strimmad. Ben mörkt metallgröna. Framlår förtjockade, undertill borstbesatta. Framskenben böjda, på midten med en i spetsen klufven tand. Mellanbenens lår starkt förlängda; mellanskenben på insidan vid spetsen med en tofs krusigt hår; i. mellantarsleden på insidan med långa hår. Vingar gråaktiga; framkanten i inre hälften gul, i yttre hälften till spetsen brun; alla ribbor brunkantade. 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I912. Honan har benen enkla; har dock taggutskott i fram- skenbensspetsen och borst på framlåren. Längd 4 — 6 mm. — Sk.— Ög. och Vg. (6 — 8). 2. .S". spiniuianus Zett. Färg som föreg. Ben svarta, i öfrigt som föreg. Vingar från basen till midten hvita, framkanten i yttre hälften intensivt brun, ut- och bak- kanterna glasklara. Längd 3,5 — 4,5 mm. — Dir. — Lappl. (6-8). 3. .V. dolichocenis Gers'I". Färg som föreg. Vingar brun- svarta utom i inre delen af framkanten och i bakkanten. Längd 4 — 5,5 mm. — Ölands alfvar (6, 7). Fig. II. Scelliis votatus (f, 2 2. Sikt. Hydrophorus F.\ll. Små arter, lika föregående, men i. antennleden ej för- längd. rVrterna uppehålla sig ofta på själfva vattenytan, där de snabbt glida fram. Artöfversikt. I. Vingar med talrika tvärställda fläckar i fälten mellan kantribban och 3. längsribban. Fläckar på 4. längsribbans krök och på diskfältets tvär- ribba. I. H. nebulosus. II. Vingar på sin böjd med fläck på 4. ribbans krök. A. Vingar med fläck på 4. ribbans krök. wahlgren: svensk insektiauna xi: i; 2. 47 1. Ansiktets öfre del glänsande grön, nedre delen hos båda könen brunpudrad. 2. H. bipunctaliis. 2. Ansiktets öfre del mattgrün, undre delen hos 0" hvit, hos 9 brun- pudrad. >,. H. boreal is. B. Vingar utan fläck på 4. ribbans krök. 1. Vingar i framkanten bruna. Mindre art. 4. H. alpintis. 2. Vingar i framkanten ej bruna. a. Framskenben undortill vid spetsen med en liten utstående tagg. 5. H. prcecox. b. Framskenben utan tagg. a. Ansikte helt hvitt. 6. H. litoreus. 3. Ansiktets öfre del grönt, nedre delen hvitt (o"') eller gult (Ç). 7. H. balticus. 1. H. ncbulosus Fall. Mörkt metallglänsande grön; rygg- sköld otydligt strimmad. Ben svarta med bruna tarser. Längd 2,5 mm, — Sk. — Lappl. (5 — 9). 2. H. bipwictatiis Lehm. Glänsande svartgrön. Ben svart- gröna — svarta. Framlär (ef) undertill småtaggiga. Vingar grä. Längd 4 mm. — Sk. -Lappl. (5 — 8); allm. Funnen på toppen af Areskutan (1420 m.) och i Torne lappmark på snöfält i fjällen. 3. H. hoi calls Lw. {bhiotatus}. Mörkt brungrön. Ben svart- gröna. Framlår hos c^ undertill småtaggiga och mot spetsen med en tofs af 4 — 5 nägot längre borst. Vingar klara. Längd 3,5 — 5 mm. — Sk. — Lappl. (5 — 10); all- männast i norr. 4. H. alplnus Wahlbg. Olivgrön. Ben af samma färg. Framlår undertill långtaggiga. Framskenben i spetsen med en krokig tagg. Vingar glasklara med beskuggade ribbor. Längd 2,5 mm. — Lappl., ända till 1000 m. ö. h. 5. H. prœcox Leh!\L (delv. Inœqua- llpcs). Matt brungrön. Ben svart- aktiga. Framlår täml. långtaggiga. Vingar glasklara. Längd 3 — 3,5 mm. — Sk. — Dir. 6. H. litoreus Fall. Svartaktigt grön. Ben svartaktiga. Framlår korttaggiga. Vingar något grå- , . ^^?.. , ^ *^ '^., Fig. 12. Hydropliorus aktiga. Längd 3 — 4 mm. — Sk. —Dir. 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT ICI 2. 7. //. haïtiens Meig. Som föreg. Läni^d ung. som föreg. — Sk. — Lappl. 23, Sikt. Liancalus L\v. Täml. stor, metallgrön art. Antenner korta; 3. leden knappt längre än bred med långt, nedböjdt borst. Ryggsköld täml. läng. Bakrygg starkt utvecklad. Bakkropp knappt dub- belt så lång som ryggskölden. Ben smärta och långa, i syn- nerhet de båda bakre paren. Framlår ej förtjockade och utan taggar. Vingar stora. Diskfält nästan nående vingkanten. Arten uppehåller sig gärna vid vattenfall och forsar. I. L. vircns Scop. (regins). Metallgrön. Ryggsköld med 2 svarta, ofta koppar- rödt kantade längsstrimmor, framtill och på bröstsidorna hvitgrå. Bakkropp med svarta tvärband, bakifrån sedd '^ nästan hvitgrått skimrande. Ben svarta; lår ofvan grönglänsande. 2. framtars- leden hos $ mycket kort men tjockare än öfriga leder. Vingar glasklara; i spetsen mellan 3. och 4. ribborna en rund snöhvit fläck, därinnanför en in- tensivt brun beskuggning, på 4. längs- ribban en brun fläck. Denna senare finnes äfven på $:s i öfrigt glasklara vingar. Längd 7 mm. — Sk. — Hals. Fig. 13. Liancalus vir ens cT. (4-9)- 24. Sikt. Campsicnemus Walk. Smä, grågröna eller mörkgröna arter. Antenner korta; 3. leden oftast tillspetsad, starkt hårig, med kort borst. Rygg- sköld jämförelsevis lång. Bakrygg starkt utvecklad. Bak- kropp kort, plattryckt (åtm. hos $). Ben långa, i synnerhet de bakre, ofta hos cT med egendomliga bihang eller på annat sätt ovanligt gestaltade. Vingar smala och långa, kilformiga. Arterna uppehålla sig i närheten af stillastående eller långsamt flytande vatten på vattenväxter, stundom på vattenytan. wahlgren: svensk insektfauna xi: i; 2. 49 Artöfversikt (c^). I. Lår svarta. A. Mellanskenben starkt uppsvällda och nära spetsen på utsidan bredt och djupt utskurna. Mellan- och framlår mot spetsen ej ljusare. I . C. paradoxus. B. Mellanskenben ej som föreg. Mellan- och framlår mot spetsen ljusare. 2. C. piisillus. II. Lår ljusa. A. Vingar med fyrkantig hvit fläck utanför tvärribban, 3. C. pidipennis. B. Vingar utan sådan fläck. I. Baklår hos o^ underfill med en rad tydliga borst. a. Mellanskenben mot spetsen krökta. 4. C. curvipes. b. Mellanskenben ej mot spetsen krökta. 5. C. pilosellus. z. Baklår hos cT utan borstrad. a. Mellanskenben krökta. a. Mellanskenben mycket förtjockade och försedda med långa hår. 6. C. scambus. 3. Mellanskenben ej förtjockade. 7. C. loripes. b. Mellanskenben ej krökta. a. Antenner svarta, vid basen gula. Ben enkla. 8. C. picticornis. B. Antenner svarta. Mellanlår med tydlig borstrad. *. Mellanlårens borst täml. långa. 9. C. armatus. **. Mellanlårens borst korta och svaga. 10. C pedinulatus. (Af C. articiilatellus är endast 9 känd och dess ställning är därför osäker ) 1. C. paradoxus Wahlb. Olivgrön. Antenner svarta. Ben svarta; lår grönaktiga. Vingar något förmörkade; 4, längsribban med mörk punkt. Längd 1,5 mm, — Lappl. 2. C. pusillus Meig. Olivgrön; ryggsköld med 2 mörka linjer. Antenner svartbruna. Mellanskenben hos $ på insidan svagt inbuktade ; 2 sista framtarslederna hos ^ något utbredda. Vingar gråaktiga. Längd 1,5 — 1,75 mm. — ÖL, Gottl., Ög. 3. C. pictipennis BoHEM. (guttipeiinis). Mörkt brungrön. Ben gula; knän och yttersta tarsleder mörkare. Vingar gråaktiga. Längd 1,5 mm. — Sk., i ex. 4. C. curvipes Fall. Olivgrön. Antenner svarta. Ben gulröda; tarser svarta. Vingar gråaktiga. Längd 1,5 — 2 mm. — Sk. — Lappl. (5 — 10); allm, Entomol. Tidskr. Arg. jj. H. i — 2 (1Ç12). 4 5 o ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. 5. C. pilosellus Zett. Som föreg. Längd 1,5 mm. — Ög., Dir., Jämtl, Västerb. (8, 9). 6. C. scambus Fall. Mörkt metallgrön. Antenner svarta. Ben gula; mellanskenben utom vid basen och de 4 yttersta tarslederna svarta. $ har rödgula ben med svarta led- gränser och tarsändleder. Vingar brunaktiga. Längd 3 mm. — Sk. — Lappl. (4 — 10); allm. 7. C. loripes Hal. (fciiioralis). Olivgrön. Antenner svarta. Ben gulbruna; tarser svarta. Vingar något brunaktiga. Längd 2 mm. — Sk., Ög. 8. C. picticornis Zett. Olivgrön. Ben gula; tarser utom I. leden svarta. Vingar något brunaktiga. Längd 1,5 — 2 mm. — Sk. — Uppl. (9). 9. C. annatiis Zett. Olivgrön, Ben brungula; knän och tarser i spetsen svarta. Vingar något gråaktiga. Längd 1.5 — 2 mm. — Sk. — Smal. 10. C. pectinidatus Lw. (? puniilio). Som föreg. — Sk. — Ög. 25. Sikt. Ectomus Mik. Liten art. Antenner korta; 3. leden med ryggborst. Vingar smala. I. E. alpinus Hal. (punctipennis). Bronsbrun. Ben gula; tarser mörkare. Vingar något gråaktiga med mörka rib- bor. Längd 2 — 2,5 mm. — Västerb., Lappl. 26. Sikt. Teuchophorus Lw. Mycket liten, mörkt metallgrön art. Antenner korta. Bakkropp från sidorna hoptryckt. Bakskenben hos ^ vridna, i spetsen förtjockade, på insidan med ett sporreliknande uppåt- riktadt starkt borst, längre mot spetsen med ett tunnare framåtriktadt sådant. Vingar täml. breda. Arten anträffas på vattenväxter. I. T. spinigerellus Zett. Antenner svarta. Ben gula; bak- lår ofvan vid spetsen med en mörkare fläck; tarsändleder svarta. Vingar brunaktiga. Längd 1,25 — 1,5 mm. — Sk. -Ög. (6-9). wahlgren: svensk insektfauna xi: i; 2. 51 27. Sikt. Sympycnus Lw. Små svartgröna arter. Antenner korta; 3. leden till- spetsad. Ögon skilda. Bakkropp från sidorna hoptryckt. Ben måttligt långa. Vingar smala, långa. På växter på luktiga ställen. Artöfversikt. I. Framhöfter gula, endast ytterst vid basen svartaktiga. 3. antennleden föga tillspetsad, mycket kort. i. S. œneicoxa. II. Framhöfter grå, blott ytterst i spetsen gula. 3. antennleden starkt till- spetsad. 2. S. annulipes. 1. >S". œneicoxa Meig. (brevicoviiis, nigritibialis). Antenner svarta. Ben gula; baklår och bakskenben i spetsen svart- aktiga; tarser svartbruna; i. framtarsleden gul. Vingar brunaktiga. Längd 2,25 — -2,5 mm. — Sk. — Uppl. (7—9)- 2. S. annulipes Meig. (pulicarius). Som föreg. men fram- låren med en brun ring på midten och baklårens och bakskenbenens spets bredare mörk. Längd 2,5 mm. — Sk. — Lappl. (7 — 9); allm. 28. Sikt. Lamprochromus MiK. Som föreg. I. L. elegans Meig. (bifasciellus) . Metallgrön. Bakkropp med 2 gula tvärband vid basen. Ben gula; tarser mörka. Vingar nästan glasklara. Längd 1,5 — 2 mm. — Og. 29. Sikt. Chrysotimus Lw. Små guldgröna arter. Antenner korta; 3. leden bredare än lång. Bakkropp knappt längre än ryggskölden, hos cT något hoptryckt. Arterna träffas på växter på fuktiga ställen. 52 EKïOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Artöfversikt. I. Antenner svarta. Yttersta tarsleden svart. i. C. molliculus II. Antenner gula; endast 3. leden svartaktig. Yttersta tarsleden gul. 2. C. concinnus. 1. C. niollicuhis Fall. Guldgrön, gulhårig. cf:s buk och Ç:s hela bakkropp utom den guldgröna basen och den svarta spetsen gul. Ben ljusgula. Vingar gulaktiga. Längd 2 mm. — Sk. — Ög. (7 — 9). 2. C. concin7ius Zett. Ç:s bakkropp helt gul. För öfrigt som föregående. — Sk., Ög. (7). 30. Sikt. Xanthochlorus Lw. Små, rostgula arter, stundom med grönaktig ryggsköld. Antenner korta. Ryggsköld framför skuteilen djupt intryckt. På växter i fuktiga lunder. Artöfversikt. I. Ryggsköld rostgul; insänkningen framför skutellen grön. Panna grå. I. A', tenellus. II. Ryggsköld och panna metalliskt grönskimrande. 2. A' otnatus. 1. X. tenellus WiED. (flavcllus). Gul med blekgula ben. Vingar gulaktiga. Längd 3 mm. — Sk. — Uppl. (7, 8). 2. X. ornatus Hal. (tenellus). Som föreg. Bakkropp gul. Lik Bathycrajtiitm bicolorellum. men ryggsköldens borst äro gula. — Sk. — Uppl. (7, 8). 31. Sikt. Bathycraniuni Strobl. Som föreg. B. hicolorelhun Zeit. Ryggsköld grön med en insänk- ning framför skuteilen. Bakkropp gul med 3 mörka tvärband. Ben gulhvita. Vingar glasklara. Längd 3 mm. Lik Xanthochlorus ornatus. men ryggsköldens borst äro mörka. — Sk. — Uppl. (6 — 9). wahlgren: svensk insektfauxa xi: i: 2. 53 32. Sikt. Micromorphus MiK. I. M. albipcs Zett. Ryggsköld gra. Bakkropp grönsvait. Antenner svarta. Skutell i spetsen gu!. Ben gula. Vingar glasklara. Längd 1,25 mm. — Ög., Uppl. 33. Sikt. Thinophilus Wahlb. Större, grågröna arter. Sugrör stort, liksom bildande en fortsättning på ansiktet. Antenner korta; 3. leden rund med ryggborst. Ryggsköld täml. lång. Bakrygg starkt utvecklad. Bakkropp högst i ^/a gång så lång som ryggskölden. Ben täml. långa. Vingar täml. långa, nästan jämnbreda. Arterna uppehålla sig på marken vid hafsstränder. Artöfversikt. I. Lår utom i spetsen svarta. Större art. II. I.år utom i spetsen gula. Mindre art. I. T. flavipalpis. 2. T. ru/icornis. T. flavipalpis Zett. Metallglän- sande grön med tät brunröd be- pudring. Ryggsköld otydligt strim- mad. Antenner ljust rödbruna, ofvan mörkare. Ben svartbruna, gråpudrade; knän gula. Fram- tarsleder gula, i spetsen svarta. I. framtarsleden hos J* vid basen krökt; 3. och 4. lederna något utbredda, på utsidan långhåriga, i spetsen med ett långt starkt borst. Äfven mellantarslederna gula med svart spets samt med långa svarta hår. Vingar brunaktiga med en fläck på 4. längsribban och brunkantad disktvärribba. Längd 5,5 — 6,5 mm. — Boh., Gottl., Ög., Sdml. (6). T. ruficoniis Hai,, (inaculiconiis). Lik föreg. men benen öfvervägande gula och tarser enkla. Längd 2,5 — 3,5 mm. — Sk.— Sdml. Fig. 15. Thinophilus flavipalpis ef. 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQI2. 34. Sikt. Schoenophilus Mik. Som föreg. I. S. versutits Walk. Ryggsköld grå. Bakkropp brunsvart, något metallglänsande. Ben bruna; lårspet.s, skenben och tarsbas ljusare. Vingar gråaktiga med tvärribban beskuggad samt en mörk fläck på 4. 1 ängsribbans yttre del. Längd 2 mm. — Sk. 26. Fam. Lonchopteridae. Hufvud något förlängdt, äggrundt, af ryggsköldens bredd. Antenner vid basen åtskilda, 3-ledade, korta; de 2 första lederna korta, borstbeklädda, den 3. nästan cirkelrund, flat, finhårig, med finhårigt, 3-ledadt ändborst. Sugrör mycket kort. Ögon utstående. Punktögon 3. Ryggsköld äggrund, ofvan platt. Bakkropp lång, smal och plattryckt, 6-ledad. J*-organ inslaget mot buken med skiflika bihang. Ben långa. Vingar i hvila liggande på bakkroppen, lansettlika, spetsiga. I. längsribban kort; 2. och 3. enkla. 4. längsribban saknas skenbart. 5. längsribban tyckes 2 gånger gafifelklufven. 6. längsribban når hos cT vingkanten (fig. 15), hos $ förenar den sig med 5. ribban, hvarigenom 4. bakkantfältet hos $ blir slutet (fig. 16). Diskfält saknas. Litteratur. J. c. H. DE Meijere. Die Lonchopteren des palaearktischen Gebietes. — Tijdschrift voor Entomologie. Haag 1906. (Fig. 15 och 16 äro häm- tade från G. H. Verrall, British Flies.) 1. Sikt. Lonchoptera Meig. Små arter, lätt igenkännliga på vingarnas form och ribb- förgrening. De vistas på skuggiga ställen, helst vid bäckar, där de gärna springa omkring på stenarna. wahlgren: svensk insektfauna xi: i; 2. 55 Artöfversikt. I. Hjässans borst alla ljusa. 6. längsribban mynnar nästan alltid långt förbi 4. längsribbans gaffelklylning. 2. L. furcata. II. Åtminstone de midtersta hjässborsten svarta. A. Svartbrun. Panna glänsande svartbrun. ç^ : Mellanlàr undertill i midten med 3 borst. 9 = Framlår of van framför spetsen med blott I borst. 3. L. tristis. B. Färg växlande. Panna till största delen gul, täml. glänsande, çf : Mellanlår undertill i midten utan borst. Ç : Framlår ofvan framför spetsen med flera borst. i. L. lutea. I. L. hitca Panz. (inbegr. thoracica, triimcata, nigiiinana). — Sk.— Uppl. o. Dir. (6—10); allm. Fig. 15. LoncJioptera luiea ef. Öfversikt of ver varieteterna. I. Ryggsköld gul utan eller nästan utan strimmor. Bakkropp till största delen gul. A. Antenner till största delen gula; 3. leden nedtill mörkare. Bakkropp vid roten svart. v. nitidi/rons Strobl. B. Antenner helt svarta. Bakkroppen till '/^ från roten svart. Rygg- sköld ofta med smal midtstrimma. Hnjvudjormen. II. Ryggsköld med mörka strimmor, som stundom sammansmälta. Bakkropp ofvan helt eller nästan helt svartaktig. A. Strimmor ej sammansmältande. 1. I strimma. v. flavicauda Meig. 2. 3 strimmor. a. Strimmor tydligt skilda. v. trtlineata Zett. b. Strimmor mycket smalt skilda. Bröstsidor till största delen gula. v. palustrix Meig. 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. B. Strimmor sammansmälta. Bröstsidor och bakkropp helt mörka. v. cinerea de Meij. (Af dessa är v. nitidi/rons ej funnen i Sverige.) 2. L. furcata Fall, (riparia, iinpicta, cincrella, delv. triline- ata). — Sk. — Lappl. (5 — 10); allm. Öfversikt af varieteterna. L Ryggsköld helt eller delvis gul. A. Bakhufvud helt gult. Ryggsköld på sin höjd med smal midtstrimma. Bakkropp likaså. Hufvudformen. B. Bakhufvud mer eller mindre förmörkadt. Ryggsköldens midtstrimma bredare. 1. Midtstrimma måttligt bred. Bakkropp of van nästan helt svart. v. tivalis Meig. 2. Ryggsköld så mörk, så att endast smala gula strimmor finnas längs sidostrimborsten. v. lacustris Meig. IL Ryggsköld helt och bröstsidor grå. v. cinerella Zett, 3. L. tristis Meig. (fuscipennis). Ryggsköld mörkbrun. Bak- ^^ kropp svartaktig, sista leden med stora gula fläckar; åtmin- stone de sista ledernas sido- ^^^ ^^ ^inge af Lonàwptem kanter gula. Vingar gråaktiga. tristis 9. — Sk. (8). Några bidrag till kännedomen om våra hydracariner och deras utbredning inom Upland. Af O. Lundblad. Studiet af hydracarinerna har i vårt land i allmänhet ej omfattats med synnerligt stort intresse. En följd häraf är att kunskapen om våra arter är jämförelsevis bristfällig. Sedan Neuman år 1880 utgaf sin stora och förtjänstfulla monografi har ej kännedomen om dem ökats i väsentlig grad. Deras utbredning torde ännu ej ens tillnärmelsevis vara känd; ännu mindre är deras biologi studerad hos oss. Och att ännu helt säkert många nya arter och former återstå att upptäcka i vårt land visar TullGREN'S uppsats i ett föregående häfte af denna tidskrift. Än tydligare framgår detta af Walter's arbete öfver vara Sarekformer. Då jag under åren 1906 — 191 1 bl. a. studerat sötvattensfau- nan i Upsalatrakten, speciellt krustaceerna, har jag samtidigt här- med äfven tillvaratagit några hydracariner. Ehuru jag är öfvertygad om, att i det lilla material, som sålunda mera till- fälligtvis hopsamlats, ingalunda alla i trakten förekommande arter finnas representerade, anser jag mig dock böra meddela mina fynd, isynnerhet som de, förutom allmännare former, äfven omfatta några sällsynta och mindre väl kända. Nog- granna lokaluppgifter äro i fråga om dessa djur ganska värde- fulla, isynnerhet som deras utbredning, som redan nämnts, är föga utredd. Med tanke härpå har jag velat publicera följande rader. De omnämnda arterna äro ordnade efter det PlERSIG'ska systemet. Genus- och speciesnamnen äro äfven desamma som där. 58 ENrOMOI.OGISK TIDSKRIFT 1QI2. En del af de anförda arterna äro visserligen redan förut kända från Upland, men jag anser mig dock böra medtaga alla af mig med säkerhet konstaterade arter i de fall, då jag om fynden kan meddela en mera detaljerad lokaluppgift. Andra arter äter äro ej förut observerade i landskapet, alltså i denna uppsats för första gången anförda frän detsamma. L i 111 n o c h a r e s Latr. L. aquaticus (L.). — Ehuru detta släkte af mänga för- fattare utbrytes ur hydracaringruppen och sidoordnas med den, anför jag det dock här i enlighet med PlERSlG'.S uppställning. Denna art är, efter hvad jag kunnat finna, hittills blott antecknad från Gotland, nämligen Lummelunda och Gothems socknar (1875, Neuman, p. 104). Neuman räknar den till fam. LiDinocharoidœ, hvarför man i hans afhandling öfver hydracarinerna icke finner någon lokaluppgift om arten. A annat ställe (1874) namnes af NEUMAN angående utbrednin- gen: » — — den på några ställen i Sverige funna Zzw;/(?<://rt';rj' holosci'iccus » ; härmed åsyftas väl de ofvan nämnda lokalerna. Arten anses vara identisk med LiNNÉS Acarus aquaticus^ . Någon uppgift om utbredningen lämnar natur- ligtvis Linné ej. Den ^^/s 1909 fann jag arten allmänt i dammen i Upsala Botaniska trädgård. På någon annan lokal i trakten har jag ännu ej observerat den. Vid ifrågavarande tillfälle anträffades endast honor. De kröpo otympligt omkring på bottnen och bland de rikligen förekommande multnade växtlämningarna vid kanten af dammen. Alla voro äggbärande, och flera anträffa- des i färd med att afîagga sina ägg. Dessa placeras på alle- handa i vattnet förekommande växtdelar, såsom nedfallna blad, Sphagnum- och CcrûtophylliiiJi-s\.]é.\\<.^v. De fastklibbas i enskiktade kakor af mycket växlande storlek. Antalet ägg i en sådan kaka kan stundom uppgå till bortåt 200. Liksom hos de egentliga hydracarinerna händer det äfven här ofta att en hona med sina ägg tillökar en kaka, som lagts af en ' 1 761. LiNNK: Fauna Svecica, ed. 2, p. 482. o. LUNDBLAD, TILL KÄNNEDOMEN OM VARA HYDRACARINER. 5g annan. Några honor, som intogos i akvarium, fortsatte där en tid att lägga ägg. — Jag har aldrig iakttagit denna art ute i naturen om hösten, ehuru det är t}dligt att den finnes äfven då samt att honorna öfvervintra för att lägga ägg på- följande vår. Utbredning. — Det är troligt att denna art finnes spridd öfver en stor del af åtminstone mellersta och södra Sverige och att den kommer att visa sig ha en större och mera vid- sträckt utbredning än den nu kända. Se f. ö. ofvan. Eu la i s Latr. E. haniata KoEN. — I juli 1906 fann jag vid stranden af Skofjärden (Upland) på mj-cket grundt vatten en Eiilais- hona, hvilken visat sig tillhöra denna art. Denna hona inne- höll mogna ■é.g^. — Några år efteråt (^^e 1909) ^^"" J'^S pä samma lokal ett antal Eulais, utan tvifvel tillhörande samma art. Alla exemplaren voro nymfer och hade en längd af 2,5 — 3 mm. (det fullväxta djuret når en längd af ända till 5 mm.) Då detta utvecklingsstadium hittills är okändt, torde det vara lämpligt att nämna litet om fyndet och djurens ut- seende. Nymferna sutto fastklamrade vid blad af under vattnet växande Cardaniine och på flera ställen så tätt att de berörde hvarandra. De höllo sig fast vid bladets kant, hvilken de omfattade med palperna och alla fyra eller blott de tre främre benparen. De flesta hade redan gått tämligen långt i sin utveckling, och deras hud var starkt utspänd, så att djuren voro klotrunda till formen. Imagon skymtade genom huden och utfyllde ej på långt när rummet därinnanför. Benen, som redan voro tillbakadragna ur nymfens, lågo tätt tryckta mot ventralsidan. Hvad beträffar byggnad och proportionsför- hållanden af mun och pharynx, likna dessa delar i allt väsent- ligt desamma hos det fullt utbildade djuret. Palperna visa äfven de karaktäristiska korta håren eller naglarna i spetsen. Utskottet ä 3:dje leden är mycket svagt utprägladt och för- sedt med grofva fjädrade borst. Dylika borst förekomma äfven på 2:dra och 4:de lederna, isynnerhet talrikt å den se- nare. Ögonbryggan är förhållandevis smalare än hos det fullt utbildade djuret. 6o ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. I912 Man känner flera hydracariner, som öfvervintra som nymfer. Huruvida ifrågavarande art gör det vet jag ej säkert. Neu- MAN (1880 p. 107) anför emellertid angående ii". ^.i'/r//(/é'//j, att han i augusti sett honor lägga ägg. Hälften af dessa ut- kläcktes efter fem veckors förlopp, under det att de återstående ej kläcktes förrän nästa år i april. Det är då troligt att E. extendens (i motsats till Hydryphantcs ruber m. fl.) icke öfver- vintrar såsom fullväxt utan sannolikt pä något tidigare ut- vecklingsstadium. Detsamma är väl fallet med E. Iiaiiiata. Härför tala de iakttagelser jag gjort öfver dess biologi. Utbredning. — Denna art anträffades för första gången i Sverige 1898 i Hornsjön på Öland (1906. Alb. Tullgren). Denna lokal har hittills varit den enda kända inom vårt lantl. E. cxtcndens (MClX.). — Den ^/g 1911 fann jag ett full- vuxet 5 mm. långt exemplar af denna art i Botaniska träd- gården i Upsala. Utbredning. — Skåne — Lappland, Gotland, Öland (Neu- man). Hydrachna MÜLL. H. geographica (MÜLL.). — I en damiin vid Lassby backar vid Upsala fann jag ett stort honexemplar d. ^**/4 191 1. Arten synes vara mycket sällsynt i Upsalatrakten och är aldrig obser- verad där hvarken förr eller senare. Utbredning. — Skåne, Gotland (Neuman). Förut ej känd från Upland. Hydryphantes KocH. H. ruber (Degeer). — Denna art är den i Upsalatrakten allmännast förekommande hydracarinen. Den träffas såväl i små, periodiskt uttorkande dammar som i sjöarnas litoralzon, vanligen på mycket grundt vatten. Jag har sett den under större delen af sommaren, men allmännast är den under för- sommaren och våren. Vid Upsala visar den sig först af alla arter, stundom redan i början af april. Utbredning. — Västergötland, Gotland (NeüMAN). Förut ej observerad i Upland. o. LUNDBLAD, TILL KÄNNEDOMKN OM VARA HYDRACARINER. 6 1 A r r h c n u r u s Ant. Dug. A. i^lobator (MÜLL.). — Ehuru jag blott funnit arten vid ett enda tillfälle — den erhölls på mycket grundt, knappt decimeterdjupt vatten vid Skofjärdens strand d. ^^/s 191 1 — tror jag dock ej att den är så sällsynt i Upsalatrakten, ehuru möjligen något sporadiskt förekommande. De vid ofvan- nämnda tillfälle anträffade exemplaren voro alla hannar. Utbredning . — Förut känd frän ett ställe i Upland, näm- ligen Vitulfsberg, vidare från Västergöland, Gotland, Öland (Neuman). A. caudatus (Degeer). — I en å Polacksbacken vid Upsala belägen, nyligen torrlagd damm, som innehöll en oerhördt tät växtlighet och äfven var rik på hydracariner af olika .slag, anträffade jag i maj 1906 denna art i stor myckenhet. De närmast följande åren ända till dammens torrläggning besökte jag platsen ganska ofta, men fick alltid förgäfves söka efter denna art, hvilket visar hur nyckfulla vissa hydracariner ofta kunna vara i sitt uppträdande. Dammen var under hela denna tid orörd och af samma utseende som 1906, hvarför äfven lifsbetingelserna efter allt att döma måste ha varit ungefär likartade. Utbrednmg. — Känd från Västergötland och Gotland (Neuman). Nyligen funnen i Lappland (Walter). Förut ej känd från Upland. A. papillator (MÜLL.). — Jag har funnit ett enda exemplar (en hona) i en liten damm utanför Upsala. Utbredning. — Funnen vid Skara på 1870-talet. Seder- mera ej återfunnen. Arten är n}' för Upland. Mideopsis NEU^L'\N. J/. orbicularis (MÜLL). — '^ — ^% 191 1 fann jag några exemplar i Skofjärden (Mälaren). Två af dessa erhöllos med bottenskrapa på 5 meters djup. Arten är en sjöform och synes ej förekomma i smärre vatten. Utbredning. — Västergötland, Bohuslän, Vänern, Mälaren, Åsunden (NEU^L\N). 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I912. Li inne sia Koch. L. Jiisirionica (Herm.). — Vid stranden af Skofjärden erhölls ett honexemplar d. ^^/s 191 1 pä blott en decimeter djupt vatten. Utbredning. — Öland (Neuman, Tullgren), Skåne (Bru- ZELIUS). Förut ej känd från Upland. L. )naculata (MÜLL.). — Arten har iakttagits mycket all- mänt samtidigt med och på samma lokal som föregående. Massor af individer sågos . simmande mellan på vattenytan flytande gammal vass.^ Utbredning. — Upland, Västergötland, Skåne Blekinge, Gotland, Öland. Hygrobates KoCH. H. longipalpis (Herm.), — D. % 191 1 fann jag några exemplar i Skofjärden. Några af de då fångade honorna innehöllo '^g^. ^''/a samma år togs ett exemplar på en liten holme i Mälaren. Djuret påträffades i en i närheten af holmens strand befintlig vattenpöl, som blott rymde några få liter vatten. Denna vistelseort var helt säkert blott tillfällig, och djuret hade troligen kommit från sjön till polen vid ett tillfälle, då vattnet stått högre, så att stranden varit öfversvämmad. Denna art brukar nämligen annars ej träftas i så små vattensam- lingar, utan den är i likhet med Mideopsis en sjöform. Man kan ibland fånga den rätt långt från land på ända till 10 meters djup. Utbredning. — Västergötland, Gotland (NEU man), Skåne (BruzeliuS). Förut ej känd från Upland. A tax Fabr. A. crassipcs (Müll.). — Många nymfer äro iakttagna i Skofjärdens plankton sommaren 191 1. I början af maj samma år fann jag äfven fullt utbildade djur. Utbredning. — Skåne, Gotland. Öland, Upland, Lappland m. fl. landskap (Neuman). ^ På 3 m. djup i Skofjärden har dessutom d. Vs 191° tagits en hydra- carin, som jag med någon tvekan hänfört till denna art. Arten är f. ö. från andra länder känd från sjöarnas djupfauna. o. LUNOIiLAD, TILL KÄNNLDOMEN OM VARA HYDRACARLNER. 63 Neu m a 11 i a Lebert. iV. vcrnalis (MÜLL.). — I det ofvan omnämnda profvet, som togs å Polacksbacken i maj 1906 samt innehöll Arrhenums caudatHS, befinna sig två honor af denna Naünania-7xx\., där- emot inga hannar. Djuret är sedan aldrig återfunnet. Utbredning. — Västergötland (Neuman). Arten är \\y för Upland. Piona KocH. P. carnea (KoCH). — Arten synes förekomma rätt all- mänt i ett par dammar i Lassby backar vid Upsala (äfven på andra platser i Upsala omgifningar). Den träffas ofta tillsamman med följande. Endast honor äro anträffade. Jag har funnit dem vid upprepade tillfällen, bl. a. % 1909 och ^"/4 1911- Utbredning. — Arten är ny för Upland. Förut blott funnen vid Kvickjock i Lappland (Neuman). Då den emellertid i sin allmänna utbredning ej är nordlig — den är funnen flerestä- des i Tyskland och Böhmen — kom ifrågavarande fynd ej oväntadt. P.fuscata (Herm.). — I början af juni 1909 och 191 1 fanns arten allmänt i Lassby backar och vid Rickomberga vid Upsala i åtskilliga smärre vattensamlingar. Jag har blott sett den under våren och försommaren. Den fortplantar sig då. D. ^/e 1909 fann jag flera honor med ägg. Utbredning. — Sl<åne, Blekinge, Gotland, Oland, Väster- götland, Upland, Lappland (Neuman). /'. longipalpis (Krend.). — Tillsamman med ofvan om- nämnda Lininesia histrioniea och macidata observerad vid Skofjärdens strand (bland på ytan flytande vass) i jämförelse- vis stort antal (endast honor). Utbredning. — Skåne, Gotland, Öland, Dalsland, V^äster- götland, Östergötland, Upland (Neuman). P. nodata (MÜLL.). — Vid Skofjärdens strand på grundt vatten fann jag d. ^^'5 191 1 ett exemplar af denna art (före- 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IQ I 2. kom tillsamman med föreg.). I ett prof, som upptogs i Sko- fjärden frän bottnen på 12 meters djup medelst slamhämtare (^"/s 191 1), befinna sig dessutom två exemplar, det ena en hanne, det andra en hona. Huruvida de tillhöra nodata var. nodata s. str. eller varieteten ivnninuta (PiERSlG) har jag ej säkert kunnat afgöra. Storleken och färgen tyda på den senare, palpernas beskaffenhet på den förra. — Bland de ofvan omnämnda exemplaren fanns en hona med ägg. Jag har äfven funnit arten i planktonprof från Skofjärden, troligen genom att håfven kommit i beröring med bottnen. Två ÇÇ äro funna vid Upsala ^/.5 1906 {nodata var. nodata s. str.). Utbredning. — Västergötland (Neuman). Ny för Upland. Litteratur. 1854. R. M. Bruzei.ius: Beskrifning öfver Hydrachnider som förekomma inom Skåne. Akad. Afhandl. 1870. C. J. Neuman: Vestergötlands Hydrachnider. Öfvers. Vet. Ak. Handl. N:o 2, p. 105. 1874. , Om nya arter och slägten Hydrachnider. Skand. Nat.-forsk.- mötets i Köpenhamn Förhandl. 1873, p. 408. 1875. , Gottlands och Ölands spindlar och vattenkvalster. öfvers. Vet. Ak. Handl. N:o 2, p. 91. 1880. , Om Sveriges Hydrachnider. Vet. Ak. Handl. Bd 17, n:o 3. 1901. R. PiERSiG und H. Lohmann: Hydrachnidae und Halacaridœ. Das Tierreich. 13 Lieferung. igo6. Alb. Tullgren: Öländska hydrachnider. Entomologisk Tidskrift 1906, p 191. 1911. C. Walter; Hydracarinen der nordschwedischen Hochgebirge (Erster Teil). Naturw. Untersuch, d. Sarekgebirges in Schwedisch — Lappland, geleitet von Dr A. Hamberg. Bd. IV, Zoologie (Lief. 5). Einige gezogene Ichneumoniden aus Südfinnland. Von A. Roman. (Fortsetzung aus Heft 3 — 4 191 1, S. 202.) Erroincfii/s simplex Thoms. — Diese Art lässt sich nicht immer nach der THOMSON'schen Diagnose bestimmen. Inder Upsalaergegend ist sie auf Fichten nicht selten (FORSIUS zog sie aus Lygcconcmatus pini Retz.), und ich glaubte lange, einpaar nahe verwandte Arten vor mir zu haben. Bei einer Durchmusterung aller meiner Exemplare wurde es mir indessen klar, dass diese Art jeden Sommer zwei Generationen erzeugt. Die erste im Vorsommer (etwa die erste Hälfte Juni) hat dunkle, die zweite im Hochsommer (etwa die letzte Hälfte Juli) helle Schenkel und Hinterleib (dieser immer dunkler beim J*). FORSlüS hat nur die Vorsommergeneration gezogen, TriOM.SON beschrieb nur die Hochsommergeneration. Scorpio rus flavicmida n. sp. ^% — Ein $ aus Pristi- pliora Pabnc)ii FoRSIUS in coll., 2 ^^ aus Lygœoneuiatus pini Retz. gezogen. R. FoRSlUS. Ein von demselben 1908 im Freien gefangenes Ç ist in meiner Sammlung. $. Nigra, facie maxima parte, genis, mandibulis praeter dentés, palpis, antennarum scapo subtus, tegulis, radice alarum ventreque cum hypopygio, albidis; flagello antennarum subtus segmentisque abdominis margine apicali anguste, rufescentibus; valvulae terebrae pedesque anteriores toti, fulvi, hi postici con- colores femoribus, tibiarum apice tarsisque, late infumatis. Alae hyalinae nervis et stigmate fuscis, hoc basi angustius pallido. Long. circ. 5 mm. Enioiiiol. Tidskr. Arg. jj. H. i — 2 (1Ç12). 5 66 ENTOMOLOGIS K TIDSKRIFT 1912. Caput a fronte visum subrotundum, pone oculos vix angustatum, sed fortius rotundatum, genis mandibularum basi fere duplo brevioribus sulco distincto. Antennas corpore bre- viores subsetiformes, in medio paululum incrassatJE, flagelli postannello articulis mediis iiand multo angustiore. Thorax notaulis plane nuUis, scutello sat pulvinato im- marginato, mesopleuris nitidis inferne concinne punctulatis, mesosterno latitudine saltim duplo breviore, segmento mediano alto, area sup. -media rectangulari cum basali confluente, area postica lata, plana fere verticali. Abdomen depressum lanceolatum, capite + thorace vix longius sed medio latius, segmentis mediis coriaceis. Seg- mentum i. latitudini apicali cequilongum, in medio sat ele- vatum impressione transversa prope apicem obsoleta, carinis dorsalibus sat distantibus medium vix superantibus; segmenta 2. et 3. valde transversa impressione distincta, cum 4. non impresso aequilonga. Terebra valvulis crassis exsertis pilosis hujus generis. Pedes validi sensim longiores, tarsis anticis articulis me- diis transversis, calcaribus posticis sat inrequalibus, unguiculis pulvillo brevioribus. Alae abdomen superantes, stigmate radium longius ante (intra) medium emittente, areola obliqua compléta. J*, feminae simillima, sed facie interdum medio, ventre apice valvulisque genitalibus nigris seu fuscis, costula saepe indicata, segm. 1:0 abdominis paullo longiore transversim magis im- presso, articulis mediis tarsorum anticorum longioribus, di- versus. Long. circ. 4 mm. Die neue Art erinnert durch die gelbe Bohrerscheide auffallend an Polyblastus xa)it]iopygus Hgn, der nach den Typen ebenfalls ein Scorpiorus ist. Sie unterscheidet sich jedoch reichlich sowohl an Färbung wie an Form, besonders des Kopfes und der Fühler. Das Gesicht des flavicanda hat oberhalb des weissen Clypeus vier ebenso gefärbte, ± zu- sammenfliessende Längsbinden, von denen die zwei mittleren unten U-förmig zusammenhängen, aber bei dem einen <$ fehlen. Die Fühler d^s ßavicauda sind in der Mitte schwach, die des xantJiopygus stark verdickt. Mit -»Ctenacmc-» gen- alis Thu. hat flavkauda die Wangenfurche und die Flügel- roman: einige gezogene ichneumoniden aus Südfinnland. 67 areola gemeinsam, aber die Fiihler-, Bein- und Bohret färbung nebst der Behaarung des letzteren scheinen anders zu sein. Mesochorus diinidiatus HüLMG. — Syn. $. M. crassi- tuanus HOLMG. — Herr FoRSlUS hat aus Ilypononieuta viele $ und ^ gezogen, die mit den Typen und Beschreibungen der beiden obigen Formen übereinstimmen. Beide wurden von Holmgren nur in einem Geschlecht — diiiiid. ^, cvasshu. $ — beschrieben -und die Färbung des Thorax und der Hinterleibsspitze ist auffallend verschieden. Ihr gleichzeitiges und zahlreiches Schmarotzen bei demselben Wirt flösst einen starken Verdacht ein, dass sie eine einzige Art bilden. Da- gegen lässt sich einwenden, einerseits die verschiedene F'är- bung (auch die Spitzen der Hinterschienen sind verschieden gefärbt, hell bei diinidiatus. dunkel bei crassiiiiauus), ande- rerseits die verschiedene Ausbildung der vier vorderen Klauen- glieder (einfach bei diinidiatus, verdickt bei crassiuianus). Diese Einwände sind jedoch nicht so ernst wie sie beim ersten Blick aussehen. Die Färbung geht in derselben Rich- tung wie bei den meisten lebhaft gefärbten Ichneumoniden, diejenige des ^ ist reicher. Die dunkle Hinterleibsspitze des cf hat auch Analogien, ich erinnere mich besonders einer Art der Phygadcnon-Çixw\>\)Çi IscJinocvyptus Krb. aus dem Sarekgebirge. Betreffs der Klauenglieder sind diese bei vielen Ichneumoniden stark ausgebildet, besonders bei Sumpfarten, die ihre Eier in glatten, harten Pflanzenstengeln ablegen. Es ist dies folglich eine besondere Ausstattung des $, wenn auch in mehreren Fällen das ^ dieses Merkmal mehr weni- ger angenommen hat. Aus den besprochenen Gründen nehme ich als sicher an, dass diinidiatus und crassiinainis zusammengehören, wobei ersterer Name die Priorität hat. Thomson behält beide Arten bei, aber sein diinidiatus kann nicht mit diinid. Hgn identisch sein, und sein ciassinianus J* (wenn es existiert) ist jedenfalls ein unrichtiges. Zcniiophorus scutulatus Hartig und Hypsantyx iinprcssus Grav. Diese beiden Arten, welche im Freien sehr selten gefun- den werden, hat FoRSIUS aus Diprion- Arien, erstere aus ser- tifer Geoff., letztere aus pallidum Kl., erzogen. Habituell sind sie sehr verschieden, bei vergleichender Prüfung bieten 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. sie aber so viele übereinstimniende Merkmale dar, dass es mir berechtigt erscheint, beide als Arten derselben Gattung zu erklären : Zeniiophorus Thoms. 1894 (mm-cr FöKST. 1868?). S\-n. ' Tryphon Grav., Hartig. — Mcsoleius HoLMG. apud Brisciike 1878. — Hypsantyx Pfaxk. 1906. — Otlo- p/ionis Haberm. 1909 nee Thoms. Caput haud crassum; oculi supra medium lenissime emarginati; clypeus a facie vix discretus, antice deplanatus margine truncato; mandibulas dentibus aequilongis, inferiore acuminato, superiore oblique truncato vel subbidentato; an- tennae corporis longitudine, postannello articulis vicinis ab- rupte longiore. Thorax breviusculus mesosterno saccato, epomiis nullis; notauli subindicati, sed pronotum non attingentes; epicnemia nulla seu abbreviata; mesopleura nitida, subliliter concinne punctata speculo polito; mesolcus apertus parum profundus; segm. medianum breve area postica alta cum superomedia confluente, costula nulla. Abdomen lanceolatum capite -f thorace paullo longius, postice vix compressum; segm. i. glymmis nullis, sed scrobe basali lata carinis acutis postice parallells; terebra tenuis- sima non exserta. Pedes médiocres tibiis posticis nigris late albo-annulatis, calcaribus longis pallidis; unguiculi simplices. Al.x areola obliqua, radii abscissa 2. recta; nervellus parum inferus, vix antefurcalis. Die beiden bekannten Arten dieser Gattung sind infolge der verschiedenen Form des i. Tergites verschieden aufge- fasst worden. THOMSON stellt sciitulatus als Subgenus bei Syndipnus FöRST., Pfankuch findet impressus am nächsten mit Spiidœa FÖRST, verwandt. In Betracht der fehlenden Glymmen und der schwachen Notaulen scheint mir die erstere Placierung etwas besser begründet, aber es .spielt hier eine meines Erachtens wichtigere Verwandtschaft mit. Die eigen- tümliche Form der Mandibeln mit gleichlangen, aber un- gleichen Zähnen ist bei den Ichneumoniden eine sehr seltene und kommt hier völlig konstant vor. Sonst ist sie eigentlich nur bei der Trib. Bassini bekannt, obwohl auch bei den mit roman: einige gezogene ICHNEUMONIDEN aus SÜDEINNI.AND. 69 eingebuchteten Augen versehenen und (gleichzeitig) h'.pikne- niien entbehrenden Gattungen der gegenwärtigen Trib. Bau- cJiini vorhanden. Mir scheint es äussert wahrscheinhch, dass die übereinstimmende Bezalinung der Mandibeln ein Zeugnis gemeinsamen Ursprunges der genannten Gruppen ist, und ich denke mir, dass die gegenwärtig grossen, aber haupt- sächUch habituellen Unterschiede dem Parasitismus bei sehr verschiedenen Wirten (verschiedene Ordnungen) zuzuschrei- ben sind. Die Arten unterscheiden sich folgendermassen: 1. Z. iniprcssiis (Grav.) Syn. Hypsantyx Pfank. — Epiknemien fehlend. Erste Tergite nicht gestielt, wenig länger als hinten breit, Spirakeln vor der Mitte; Segm. 3 ebenso grob skulptiert wie das zweite. Radialader weit vor der Mitte des Stigmas ausgehend, Areola sehr schief. Diskoku- bitalader fast geknickt, mit Ramellus. — Scheitel und Hin- terleib schwarz, dieser oben mit weissen Segmenträndern; Hin- terhüften rot. Ç : Bauchfalte dunkel, auch vordere Hüften rot. $ : Gesicht, vordere Hüften grösstenteils und Bauchfalte, weisslich. 2. Z. scHtiilatus (Hart.) Thoms. Syn. Mesolcius Biisch- kci HoLMG. — Otlophorus jwbilis Haberm. (typum vidi). — Epiknemien vorhanden, aber unvollständig. Erste Tergite gestielt, fast zweimal länger als hinten breit, Spirakeln etwas hinter der Mitte; Segm. 3 schw'ächer skulptiert als das zweite. Radialader wenig vor der Mitte des Stigmas aus- gehend; Areola wenig schief, Diskokubitalader gekrümmt ohne Ramellus. — Scheitel gelbgefleckt; Hinterleib schwarz und rot, ohne weisse Zeichnung, Bauchfalte dunkel; Hinterhüften schwarz, unten weiss gezeichnet. Grösse beider Arten etwa 8 — 9 mm. Spiidœus Forsii u. sp. (j^Ç. ?. Nigra, clypeo, mandibulis prctter dentés, palpis, callo pronoti, tegulis, radice alarum, margine apicali segmentorum 4. — 7. angustissime, incisuris anterioribus ventris, basi ipsa tibiarum posticarum (extus anguste, intus duplo seu triplo latius) basique stigmatis anguste, flavis vel albidis; flagellum antennale subtus, macula plerumque obsoleta humerali cal- loque sub tegulas, rufescentes; pedes, tibiis tarsisque posticis exceptis, sanguinei; plica ventralis maxima parte apicesque 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I912. calcarum posticoruni, ± dilute fusca; hypopj'gium nigrum albo-limbatum. Long. circ. 6 mm. Caput thoracis latitudine alutaceum, pone oculos nonni- hil angustatum satisque rotundatum, clypeo polito medio gibbo, margine antico truncato fere undique visibili, genis mandibularum basi saltim duplo brevioribus. Antennx' vali- diusculaï corpore pauUo breviores, scapo fere truncato, fla- gello apice subattenuato 26— 27-articulato, postannello scapo + pedicello vi\ i Va X longiore, quam articulis duobus sequentibus subbreviore, apice nonnihil incrassato. Thorax breviuscukis subcompressus subtiliter aUitaceus, notaulis a margine pronoti fere ad medium distinctissimis, mesopleuris nitiduHs inferne punctulato-akitaceisspeculo magno poHto, epicnemiis completis, scutello pulvinato postice punc- tulato. Segm. medianum breve areis sup. -media & postica costis validis circunidatis, hac lateribus angulata medium superante, carina longitudinaH bii)artita, metapleuris niti- duHs. Abdomen robustum longitudine capitis -f thoracis, huic aquilato, segmentis anterioribus akitaceis; segm. I. trianguläre latitudine apicali non longius, carinis dorsalibus acutiusculis postice parallells, spiraculis vis. conspicuis; segmenta 2. & 3. œquilonga valde transversa, spiraculis 2' longe ante medium sitis; terebra sat angusta abdomen non superans, valvulis compressis. Pedes médiocres sensim longiores, postici femoribus api- cem abdominis fere attingentibus, calcaribus medium meta- tarsi subcompressi vix superantibus, tarsis apicem versus subattenuatis, ungue articulo 3. vix breviore, unguiculis pul- x'illum subacuminatum parum superantibus. Aire hyalinai abdomen superantes, stigmate radium pa- uUo ante niedium cmittente, areola nulla, fenestra externa puncto corneo divisa, nervo discocubitali arcuato, nervello longe infero, antefurcali, abscissula nervo récurrente saltim duplo longiore. (^ difiert: corpore minore; facie utrinque macula elon- gata cum clypeo concolore cohaM-ente ac basin antennarum vix attingente, puncto plerumcjue apicali scapi, macula hume- rali triangulari utrinque, lineola infra alas, plica ventrali praeter roman: HixiGH gezogenk ichneumoxiden aus südkinnlaxd. 71 apicem nigrum, coxis & trochanteribus anterioribus, illis pro parte basique tibiarum posticarum etiam extus latius, flavis seu albidis; abdominis segm. 2:0 apicc utrinque tenuissime testaceo. Long. circ. 5 mm. — Antenniu flagello 24 — 25- articulato, postanncllo scapo + pedicello œquilongo, quam articulis duobus sequentibus evidenter breviore. Mesopleura magis nitida inferne v\x punctulata; segm, medianum minus altum. Abdomen segm. 1:0 subelongato spiraculis paullulum prominentibus, segmentis ultimis ventralibus subemarginatis. Anfangs bestimmte ich diese Art als Mcsolcins r Wahl- bci'gi Hgn wegen der schmal weissen Basis der Hinterschie- nen beim $. Die Typen beider Geschlechter hatten jedoch eine viel längere i. Tergite, und die weisse Hinterschienen- basis war innen nicht breiter beim $. Schliesslich fand ich die nächsten Verwandten bei Spudœiis, Abt. D Thoms., wo sich die Type des Stockh. Museums von Mcsoleitis assi- duus Hgn als sehr ähnlich, aber zweifellos artlich verschieden erwies. Bei Forsii sind die Wangen viel kurser, die Thorax- seiten glänzender, die Abscissula im Hinterflügel viel länger, die äusserste Basis der Hinterschienen ist weiss (beim assi- duus schwärzlich) und das Gesicht des $ ist nur gelbgefleckt. Diese Unterschiede wurden bei einem Material von 6 Ç, 4 c^ konstatiert. Acht Exemplare waren aus der schon bei Scovp- ioriis erwähnten Pristiphora Palmèni gezogen, ein ^ aus Ptcromis ferrugi7iciis FÖRST.; das letzte Ex., ein $, fing FoRSlUS, während es bei Pteroniis sp. (wohl Larven von Pt. fer rug ill c us}) Eier legte. — Die vorliegende Art könnte ebensogut bei JMcsoleius. speziell bei der variegatus-Qxw\)\iÇ: {Hobiigrcnia FöRST.) gestellt werden, denn sie ist eine Mittel- form zwischen den beiden Gattungen. Nach B'ÖRSTERS Sy- nopsis kommt man jedoch mühelos auf Listrota, welcher Name im J. 1897 ^^^'t einer nordamerikanischen Art belegt wurde. Ich habe die FüRSTER'sche T}-pe 19 10 im Münche- ner Museum flüchtig gesehen und notierte mir dann, dass sie kurze Hintersporne besass. Nach PfankuCH hat FÖR- STER die Type des Mcsolipfns albicruris Grav. mit Listrota bezettelt. Diese Art ist ein Syndipuus Tho.MS. s. lato, was ja gut mit meiner Notiz aus dem Münch. Mus. zusammen passt. Man sieht, dass Listrota in der ursprünglichen Fas- 72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. sung keinen Wert als Gattung liat, denn sonst würden nicht zwei Tiere, die den entgegengesetzten Enden des grossen J/rso/eo?/s-Komp\exes am nächsten stehen, beide darin passen. Berichtigung: Im ersten Stück meines Aufsatzes (1911, S. 201) waren die Zeilen 10 und 11 ganz unverständlich. Die richtige Wortfolge. ist: (teils aus ver-)schiedenen Blattwespen, teils aus der Tineide Hyponomeuta padi Z. (sie!) erzogen. Da- ]'crf. Angermanländska fjärilar. Af Einar Wahlgren. Under de få år jag tillhörde Härnösands h. allm. läro- verk, sökte jag på lediga stunder under vår och höst genom exkursioner i Härnösands närmaste omgifningar och insamling af insekter af alla ordningar skaffa mig en föreställning om traktens entomogeografiska beskaffenhet. Bl. a. bemödade jag mig att tillvarataga alla arter af makrolepidopterer, som påträffades. Att den här meddelade förteckningen öfver angerman- ländska fjärilar emellertid måste vara ytterst ofullständig, är tydligt redan däraf, att jag endast under tvenne somrar — då jag dessutom var hindrad att helt ägna mig åt insekt- studier — stannade inom området så länge som till slutet af juni eller de allra första dagarna af juli, och att jag icke något år haft tillfälle att förr än i september åter upptaga exkursionerna. Någon kunskap om högsommarfaunan har jag dock erhållit därigenom, att några af mina för entomologi intresserade elever lämnat mig sina samlingar till genomseende och bestämning. Särskildt har jag i skolynglingen AndoR Lundströms samlingar funnit flera arter, hvilkas förekomst inom området varit af intresse att konstatera. Några få arter har jag antecknat ur en läroverket tillhörig samling, hop- bragt af landskamrer A. Arnell. Samtliga från Nordmaling nänmda f\nd äro gjorda af n, v. studenten GuSTAF TUNDAL. Om jag frånser ett fåtal i litteraturen spridda uppgifter, hvilka, tillika med några makrolcpidopterf\'nd annoterade från 74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT ig I 2. offentliga samlingar, i det följande omnämnas, utgöres allt hvad som hittills offentliggjorts om ångermanländska fjärilar af en förteckning af TräGÅRDH öfver makrolepidopterer frän mellersta delen af landskapet (Anundsjö, Kubbe och Örn- sköldsvik). Detsamma kan för resten sägas om hela det norrländska kustområdet norr om Hälsingland. Och dock vore kännedomen om detta områdes fjärilfauna af största in- tresse för kunskapen om många såväl af våra nordliga som sydliga arters och rasers utbredningsgränser och därmed också om de faktorer, som begränsa utbredningen. Jag har därför ansett, att de här meddelade fynden trots deras ofull- ständighet kunde vara af intresse. Af samma skäl har jag äfven medtagit de småfjärilar jag funnit, ehuru jag endast mera tillfälligtvis insamlat sådana. För bestämningen af så godt som alla dessa står jag i tacksamhetsskuld till rege- mentsläkaren dr. L. Trafvenfelt i Umeå. För en intimare kännedom om våra fjärilar anser jag det bl. a. vara af vikt att lära känna deras individuella va- riationer inom olika delar af landet, och jag har därför i det följande upptagit ett större antal fûniia(aberratio-}wà.vax\, som förut icke användts i svensk litteratur. Beträffande alla så- dana, som icke finnas omnämnda i »Nordens fjärilar», har jag gifvit en kort karakteristik af formen i fråga. Vid benämnandet af raser eller subspecies — i betydel- sen af geografiska varieteter — har jag anslutit mig till den af ett flertal zoologer brukliga metoden att omedelbart till artnamnet foga subspeciesnamnet. I sådana fall, då dessa båda namn äro lika, d. v. s. i fråga om typrasen, har jag dock endast ansett nödigt att utsätta rasnamnet i de fall, då inom Skandinavien flera raser äro kända. Beträffande nomenkla- turen i övrigt har jag i allmänhet följt Staudinger.S kata- log. I några fall har dock afvikelse skett i enlighet med Spuler »Die Schmetterlinge Europas». Då ingen fyndort närmare angifves, är denna Härnösands- trakten. Papilionidae. Parnassius apollo L. Tagen vid Nya varfvet (ArNELL). — Arten är förut nordligast känd från Medelpad (Adlerz, 2). wahlgren: Angermanländska ijärilar. 75 Pierida;. Pieris bi'assicae L. Själf har jag endast varit i tillfälle att tillvarataga vårgenerationcn, f. cliariclea Steph. \\\X exemplar, som öfvervintrat såsom puppa i oeldadt rum, kläcktes ^''/s, och redan den "% (191 O flög arten i det fria. Den tidiga flygtiden vid så nordlig breddgrad synes mig an- märkningsvärd. Vårgenerationens flygtid uppgifves såväl för Danmark (Kr. OCKER) som för Sverige (AURIVILLIUS) till juni. A andra sidan räcker denna generations flygtid i Härnösands- trakten ända till början af juli. Adl.ERZ (2) uppgifver också flygtiden (i Sundsvallstrakten .?) maj — juli. När sommar- generationen flyger, känner jag icke. I slutet af augusti (1910) funnos emellertid fullvuxna larver, som fråssade pä Raphamis sativus i skolträdgården. Redan sista dagarna i augusti träf- fades puppor, som öfvervintrade. Ett 20-tal larver insamlades i augusti 1 910 för kläckning. Samtliga voro dock angripna af Apanteles glomcratus L., som förpuppade sig i sept, och efter öfvervintring i varmrum kläcktes i början af maj. En $ tagen af LUNDSTRÖM "7» ^9^^ synes icke vara det minsta afflugen och har framvingarnas spetsfläck starkt gråpudrad; möjligen är det ett ex. af en 3. generation, som utbildats under den osedvanligt varma sommaren. Arten är äfven funnen i Xordmaling. Pieris rapse L. Tagen vid Framnäs i Säbrå (x'\rnell). Pieris napi napi L. Också af denna art har jag själf (i juni) endast insamlat ex. tillhörande vårgenerationen och bland dessa såväl /. typica som/, sabclliccr Steph. (cT med tydlig midtfläck på framvingarnas öfversida). Ett e.v. (c^) utan medianfläck å framvingarna, och som blott mäter 35 mm., torde böra räknas till /. napclla Lamb. En $ fångad i sept. 191 1 (Lundström) har bakvingarnas undersida lika starkt svartpudrad som vårgenerationen; framvingarna äro dessutom ofvan ovanligt starkt svartpudrade längs alla rib- borna, vid vingroten, i nästan hela diskfältet och längs bak- kanten; äfven bakvingarna vid \'ingroten och i inre hälften 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I912. af diskfältet. Individet bör väl således räknas till /. inela VVagn. Sannolikt tillhör det en under denna varma sommar förtidigt kläckt 3. generation. Vid med konstgjord värme framkallad 3. generation har det nämligen visat sig, att en del af de puppor, som låta sig drifvas, utvecklas till imagines med vårgenerationens dräkt. Arten är äfven tagen i Nord- maling, Buchloë cardamines L. fl}-ger allmänt i Härnösands- trakten frän slutet af maj ("^'5 191 1) till slutet af juni. Ar förut af TräGARDII funnen i mellersta Ångermanland. Leptidia sinapis L, Allmän i juni. Anföres af TRÄ- GÅRD 1 1 från mellersta Ångermanland. Colias palseno palseno L. [C. p. var. lapponica Staud.) En ef från Mellansel ^7^ (Lundström) och en $ från Härnö- sand, juli (Löfdaml), båda naturligtvis tillhörande den nord- liga rasen, typrasen. Hanen är något afflugen men synes ha varit tämligen blekt gul. Färgen på vingarnas öfversida hos ^ är emellertid blott af sekundär betydelse. Jag har cTcT från Torne lappmark, som äro lika starkt eller blott en härs- mån blekare gula 'àx\ <$ ^ från Ober- Schlesien, i detta fall närmande sig f. Schildci Staud. från Finnmarken utan att dock ha denna forms särskildt smala kantband. Afven fram- vingarnas svarta utkantband växlar hos den nordliga rasen i bredd; hos Mellansel-exemplaret är det precis lika bredt som en ef i min samling från Ober-Schlesien. Ej heller är den nordliga rasen, såsom t. ex. hos SPUI.ER uppgifves, alltid mindre än den mellaneuropeiska; en $ från Torne lappmark mäter t. ex. 53 mm. Den sydliga rasen, Colias pahcito cu- ropomc Esp., torde i sin rena, undertill starkt gula form knap- past hos oss förekomma annat än i de s\'dligaste delarna; ett typiskt ex. har jag sett från Halland. Nyniphalidic. Pyrameis cardui L. Ett ex. taget i Säbrå '^ 7 (I. Lind- ström) tillhör /. pallida Sandb., som förut blott är känd från norra Nor<2"e söderut till Saltdalen. E. wahlgrkn: Angi:rmanländska ijARii.AR. 7 7 Vanessa urticse polaris Sl'AUD. De enda exemplar, som tillvaratagits, äro tvenne puppor, som intogos "^ s och ^/lo och kläcktes ''/g och ^"/lo. Då exemplaren ha en tyd- lig om också tämligen svag mörk skuggning från mellersta framkantfläcken till bakkantfläcken, mäste de räknas till den nordliga rasen. Om dennas grundfärg äro uppgifterna väx- lande. Spui.ER uppgifver den vara mattare än hos den syd- ligare rasen. Sticiiei. (21) däremot anger »die feurigere Grundfarbe» såsom karakteristisk. Mina exemplar ha också en mera h'sande röd bottenfärg, än som vanligen är fallet hos sydsvenska exemplar. Anmärkningsvärd synes mig äfven den sena kläcknings- tiden vara. De öfvervintrande fjärilarna börja flyga redan i mars, och i april (191 1) voro de redan tämligen allmänna. Tydligt är att polaris pä Härnösands breddgrad har åtmin- stone två generationer. TräG.vrdh anför den äfven från mellersta Ångermanland. Hur långt söderut den nordliga rasen går torde vara obekant. Adlerz (2) omnämner den från Sundsvallstrakten. Vanessa antiopa L. Tagen vid Framnäs i Säbrå (Ar- ne le). Polygonia C album L. Det enda tillvaratagna exem- plaret tillhör/", varicgata TuTT (bakvingarnas undersida grön- marmorerad). Melitaea athalia parthenie AüRIV. (nec Bkh, nec J/. auirlia NiCK.). Ett på Vårdkasberget vid Härnösand ^/t in- fångadt Melitcva-\\\d^\\\å tillhörande «//^«■/zrt-gruppen har föl- jande utseende. Vingbredd 33 mm. Framvingarna ofvan \id roten till ungefär Va och bakvingarna till ungefär hälften af vingens längd svarta, dock med några inströdda rödgula fläc- kar såsom hos mörka sydsvenska ^///c?//^-individ. Det svarta, framtill klufna midtbandet å framvingarnas öfversida ovan- ligt bredt. De tre gulröda tvärbandens fläckar väl skilda från hvarandra genom breda svarta maskor, och det yttersta bandets fläckar å framvingarna reducerade till obetydliga röd- gula halfmånar, som äro betydligt smalare än den svarta ut- kanten; ä bakvingarna äro de \-tterligare reducerade till yt- yS ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I912. terst små gulröda punkter, af hvilka de tre främsta knai)pt äro skönjbara. På undersidan är bakvingarnas midtband innanför den svarta delningslinjen tydligt gult och mörkare än i yttre hälften. Likaså är mellanfiiltet i sin inre del, d. v. s. mellan de svarta bågarna och midtbandets \-ttre svarta be- gränsning, tydligt mörkare gult än midtbandet. Kantbandets inre del, innanför den svarta linjen, är uppdeladt i gulhvita halfmånformiga fläckar (således längre i tangentiell än i radiär riktning), som äro betydligt mindre än yttre mellan- fältets rödbruna fläckar. Af dessa hallmanar äro i. — 3. (bak- ifrån räknadt) tilltagande i storlek, medan de fyra främre äro lika stora och ungefär hälften sä stora som den tredje. Kant- bandets yttre del (utanför den svarta linjen) något, ehuru obetydligt, starkare gul än den inre. Palperna mot spetsen något mer rödaktiga än i inre hälften. Som synes följer denna beskrifning så godt som orda- grant beskrifningen på J/. atlialia var. partJicnie i »Nordens fjärilar», hvilken ansetts identisk med M. aurelia NiCK. Lyck- ligtvis ha vi emellertid numera genom Dampfs undersök- ningar af de hanliga kopulationsorganen möjlighet att med säkerhet bestämma de hos oss som annorstädes ofta förväx- lade arterna af athalia-^xw^\)Ç.\\. Det har nu vid den under- sökning jag gjort af ifrågavarande forms kopulationsorgan framgått, att den trots allt är en äkta M. athalia RoTT. För jämförelses skull har jag äfven undersökt tvenne ef ef, som jag i aug. 1900 fångade i öfre björkregionen pä berget Luossavaara i Torne lappmark, och hvilka jag hittills räknat till M. aurelia. Äfven dessa visade sig emellertid tillhöra M. athalia. Den tanken låg då nära till hands, att allt hvad vi hit- tills ansett för M. aurelia i .själfva verket blott var en nord- lig ras af M. athalia. Tack vare Prof. SjöSTEDTS vänliga tillmötesgående har jag från Riksmuseet erhållit till under- sökning tvenne Melitœaex., som varit bestämda såsom M. aurelia, en ef från Lappland, tagen af Lampa, och en J* från Dovre, tagen af SCHÖYEN. Vid undersökning af kopulations- organet visade sig båda tillhöra J/. athalia. Det lappländska individet mäter omkr. 33 mm. Plirgen och teckningen öfver- ensstämma så godt som fullständigt med den beskrifning» E. wahlgren: ANGERMANLÄNDSKA IJÄRII.AR. 79 som ofvan gifvits af IIärnösandsexeini)laret, dock är öfver- sidans rödgula fläckar ännu något mindre än pä detta och af ungefär samma storlek som på excm{)laren frän Luossavaara. Individet från Dovre är 31 mm. eller lika stort som Luossa- vaara-exemplaren. L^ramvingarnas gulröda fläckar pä öfver- sidan äro något större än pä det lappska exemplaret, bak- vingarnas däremot något mindre. Undersidan afviker nästan endast därigenom att yttre mellanfältets inre del saknas, d. v. s. midtbandets yttre gränslinje och yttre mellanfältets svarta bågar sammanfalla, hvilket nära nog också är fallet hos Luos- savaara-exemplaren och Riksmuseets lappska exemplar. Kant- bandets ljusa månfläckar ä bakvingarnas undersida äro hos Riksmuseets båda exemplar större än hos Härnösands- och Luossavaara-exemplaren, och dess yttre del är hos de förra ej eller knappt mörkare än den inre. Slutligen har jag också genom doktor Trafvenfelts tillmötesgående haft tillfälle att undersöka några ifrågava- rande form tillhöriga eller närstående individ från Ånger- manland och Umeå, hvilka äfvenledes visat sig vara M. at liai ia. En $ från Luossavaara, som togs samtidigt med de båda hanarna, är något större och ljusare än dessa, hvilket ju äfven är fallet med den sydsvenska rasens honor. Af det ofvan anförda framgår, att vi i vårt lands nord- liga delar (Lappland och söderut åtminstone till Ångerman- land) ha en hufvudsakligen genom mindre storlek och mera utbredda svarta teckningar utmärkt ras af J/. atlialia. och att denna ras äfven förekommer på Dovre. Otvifvelaktigt är också denna ras identisk med hvad som hos oss hittills an- setts vara M. aurclia NiCK, och som i ^>Nordens fjärilar» be- nämnes M. athaiia v. partlienic. AuRlVlLLlUS' uppfattning af formen i fråga såsom endast en varietet af iM. athaiia har således visat sig riktig. Att öfvergångsformer mellan typrasen och J/. a. pavthoiic förekomma, är ju alldeles i sin ordning. Ett sådant individ (ef) har jag också från Härnösandstrakten, hvilket till stor- leken öfverensstämmer med M. a. partJiciiic men med starkare utbredda ljusa teckningar. Sannolikt befinner sig den nord- liga rasen i Härnösandstrakten i närheten af sin s\-dgräns; So EKTOMOI.OGISK. I'lDSKRIFT J gl 2. typrasen förekommer i sin rena form redan i Hälsingland och själfva det Härnösandsexemplar, som gifvit anledning till denna utredning har, såsom af ofvanstående framgår, icke så utpräglad parf/iunü-ka.ra.kiäv som de lappländska individen. Bi^enthis selene selene ScillFF. i ex. taget i Säbrå i juni (Lundström). Det tillhör vår sydliga ras utan att förete minsta närmande till A. s. hela S'J'AUD. De mörka tecknin- garna äro ej starkare än hos sydsvenska exemplar, och under- sidans silfverfläckar äro lika tydliga som hos dessa. A. sc- leiie hela Staud. är af TräGARDH träffad i mellersta Ånger- manland. Brenthis euphrosyne euphrosyne L. är allmän i gran- skogens gläntor och flyger redan de sista dagarna af juni, Vingbreddens storlek växlar mellan 34 och 40 mm. I regel äro utkantens mörka bågfläckar förenade sinsemellan och med den bredt mörka utkanten, så att de innesluta små rödgula kantfläckar, hvarigenom Härnösandsformen närmar sig B. c. fingal Hhst. Den är äfven funnen i Nordmaling. Argynnis ino RoTT. Tagen i Säbrå i juni (Lundström). Argynnis latonia L. i ex. infångadt. — ; Rätt allmän åtminstone upp till 62°» enligt »Nordens fjärilar». Argynnis aglaja aglaja L. Tagen vid Framnäs i Säbrå (Arnell) samt, i augusti, i Gudmundrå (LUNDSTRÖM); är enligt den senare äfven allmän i Anundsjö. De två ex. jag sett ha en vingbredd af resp. 40 och 48 mm. och äro således tämligen små. Vingarnas öfversida är i basalhälften ej mör- kare än hos skånska exemplar, och grundfärgen är lika starkt gulröd som hos dessa, hvarigenom exemplaren visa sig till- höra typrasen. Något närma de sig dock den från nordliga Norge beskrifna A. a. borealis Strand, i det framvingarnas undersida i vingspetsen är svagare svartfläckig och silfver- fläckarna äro någon obetydlighet mindre och måhända något mera regelbundet ovala än hos de skånska exemplar jag sett. H. wahlgren: ANGERMANLÄNDSKA FJÄRILAK. 8r Argynnis niobe L. Kx. frän Aiigeniianlaiul i Riks- museets skandinaviska fjärilsanilin^. — ^ Utbredning enligt »Nor- dens fjärilar»: tämligen allmän åtminstone upp till 62^. Arten är emellertid äfven uj)pgifven för Norrbotten (DuURLOO) och Lappland, Kvickjock (\Vai.[>ENGREN, 31). Ai-g-ynnis adippe L. i ex. i juli (O. LöFDAHL). — Ar förut ej med säkerhet känd norr om Hälsingland. Zetter- STEDT skrifver visserligen »in Lapponia rarius» men anför ingen fyndort. Brebia ligea ligea L. Härnösand och Säbrä i juli. Afven i Nordmaling. Pax-arge hiera F. Pä torr klippmark och på sandmark i juni — ^juli. Pararge meera L. Det enda exemplar jag sett, fångadt i juli (O. LöFDAHl), närmar sig starkt :'. moiiotojiia SCHILDE. — Arten är förut känd frän mellersta Ångermanland (Trä- GÂRDH). Coenonympha pamphilus L. Allmän på sandmark i juni. Ett exemplar, som för öfrigt är en ensidigt utbildad / bioccllata Strand (en mindre ögonfläck bakom den större å framvingen), mäter endast 24 mm. mellan vingspetsarna. Utan tvifvel är minimåttet på vingbredden i »Nordens fjä- rilar», 28 mm., för högt, enär mindre exemplar äfven i södra Sverige äro vanliga. RülIL anger också minimibredden till 24 mm. Arten uppgifves af TräGARDII från mellersta Ånger- manland och finnes äfven i Nordmaling. Coenonympha tiphon isis TilUNB. Säbrå på ängsmark i juli (Lundström). Det enda individ jag sett mäter 33 mm. Det saknar alldeles ögonfläckar på öfversidan och har pä undersidan blott mycket svag antydan till ögonpunkt på framvingarna och på bakvingarna två otydliga punkter. Un- dertill äro framvingarna innanför det ljusa tvärstrecket ockra- gula, där utanför öfvervägande ljusgrå; bakvingarna helt grå, i bashälften mörkare och något grönaktiga. Framvingarnas Eiitomol. Tidskr. Arg. j2. H. i — 2 (1Ç12). 6 82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I912. ljusa tvärband är mycket svagt och bakvingarnas uppdeladt i tre isolerade fläckar. Att formen tillhör den nordliga rasen isis, är således ställdt utom tvifvel. Fram vingarna äro emel- lertid icke »mörkare rödbruna», såsom i »Nordens fjärilar* angifves, utan blekare gula än hos våra sydsvenska individ. Den öfverensstämmer därigenom med C. (Satyrus) isis Zett. Ins. Lapp. Den nordliga rasen varierar således likasom den sydsvensk-mellaneuropeiska beträffande öfversidans färg, och dess ljusa form tillhör samma variationsriktning som/", laidion Bkh. och bör väl också kunna få bära detta namn. Lycaenidae. Callophrys rubi rubi L. Allmän på öppna platser i juni. Äfven i Nordmaling. Den ångermanländska formen tillhör typrasen med starkt grön undersida och liknar således icke den enligt Strand (24) i norra Norge flygande C. r. iioydlaudica Str AN D . Chrysophanus virgaurese L. Funnen i Säbrå samt i Nordmaling. Chrysophanus hippothoë Stieberi Gerh. Tidigast ^^/e har jag sett arten, då talrika individ, uteslutande ^^, fladd- rade öfver en blomrik äng, där de dock endast men flitigt besökte Ranunaihis accr. Att <^ ^ af denna art framkomma tidigare än Ç $ är förut kändt (Gillmer). Honor äro af LUND- STRÖM funna i Säbrå; samtliga ha tydligt gulröda framvingar, och den ångermanländska formen tillhör således Stieberi. Hanarna afvika emellertid hvarken genom blekare färg eller genomgående mindre storlek från sydsvenska (öländska) in- divid. Deras vingbredd är 28—32 mm. Ej heller är bak- vingarnas röda kantband, som för öfrigt kan helt saknas, bre- dare än den sydliga rasens. Den enda olikheten är att fram- vingarna ofvan längs utkanten äro försedda med en rad mer eller mindre tydligt isolerade fläckar, och att undersidans fläckar i di.stalfältet svagt men skönjbart slå igenom på öfver- sidan. Samma iakttagelser har Stichel (22) gjort vid jäm- förelse mellan Gällivare-e.\emplar och tyska. E. wahlgrkn: Angi;rmanlA.\dska i-järilar. S3 Chrysophanus phlseas hypophlseas B. fC. />. 'i'ar. aniciiciDius D'Urb.). Det enda tillvaratagna individet, fan- gadt i juni, måste åtminstone anses såsom en öfvergångsform till denna nordliga ras. Det mäter visserligen icke mer än 38 mm. (typrasens maximistorlek enligt AuRlVlLLlUS) och öfversidans svarta teckningar äro icke mattare än hos syd- svenska individ, men bakvingarnas undersida är ljusare gra än hos dessa, och de svarta punkterna äro större och mera t3alligt framträdande. Norska författare, såsom SCHÖVEN och Sparre Schneider (17), framhålla också, att hypophlœas i norra Norge, där den sedan länge är känd, ej genom öfver- sidans färg eller teckning afviker frän den sydliga rasen. HypopJdœas är af Meves funnen i Jämtland och uppgifves af Adlerz (i) förekomma så sydligt som i Medelpad. Det ångermanländska exemplaret har bakvingarna ofvan försedda med en blå fläckrad, en parallellform således till typrasens f. cœnilcopunctata RüHL. Samma variationsrikt- ning är äfven uppmärksammad i norra Norge. Chrysophanus amphidamas E-SP. Funnen i Nordmaling. Lycsena argyrognomon lapponica Gerii. (L. a. cpgidion AUCT.) Sedan det visat sig att œ^idion Meissn. är en alpin form af Lycœna argus L., måste vår nordliga ras af L. (iigy- lognomon BerGSTR. bära ofvanstående namn. Ett par fängadt i Säbrå ^/t (Lundström). Hanen till- hör f. dcinaculata Strand (vingar undertill utan rödt band). Honans vingar äro vid basen bläaktiga. Lycsena eumedon eumedon EsP. Tre ex. (c^) infångade "* 6 på ängsmark i Säbrå. Det minsta mäter 26, det största 30 mm. Arten tillhör de många fjärilar af ostligt-s}-dostligt ursprung, som mot nordväst aftaga i storlek. RCilL uppgif- ver dess vingbredd till 32—35 mm., AURIVILLIUS till 27 — 32. Ett ex. från norra Värmland (Dalby s.n) mäter blott 24 mm. Afven i norra Finland lär arten (enligt upjjgift hos RüHL) flyga i mycket små individ, som dessutom så godt som sakna det hvita längsstrecket på bakvingarnas undersida. Afven på ett af Härnösandsexemplaren är detta streck mycket svagt, hvarigenom det närmar sig den subarktiska rasen fylgia 84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT igi2. Spang n. — Typrasen är hos oss nordligast känd från Me- delpad (ex. i Riksmuseets samling) samt från Jämtlands slätt- b\-gd (Olsson). Fylgia är dessutom funnen i Öfver-Torneä. Lycsena icarus RoiT. Det enda exemplar, som jag haft tillfälle att närmare undersöka, är en Ç, fångad i juni (Lundström), som tillhör/ cœniîcsccns Wheel, (vingar un- gefär till midten bläaktiga; /". iypica Ç är rent brun utan blått). Arten uppgifves af TräGAKDH från mellersta Ånger- manland och är äfven funnen i Nordmaling. Lycsena semiargus RoTT. Allmän i slutet af juni pä ängsmark och vid vägkanter. Af de tre ex. jag insamlat mäta två blott 27, det tredje 28 mm. Ett ex. från nordli- gaste Värmland (Långflon) har likaledes en vingbredd af endast 27 mm. AURIVILLIUS uppger vingbredden till 29 — 33 mm., mellaneuropiska ex. äro enligt RüHL 32 — 34 mm. Så- ledes också i detta fall ett aftagande mot norr. En $ af så godt som rent svart färg är på samma gång en f. parvipiincta och en /. paucipuncta enl. CoURVOiSlERS terminologi. Arten anföres af TräGARDH från mellersta Ångermanland och är äfven funnen i Nordmaling. Lycaena cyllarus ROTT. Tagen vid Framnäs i Säbrä (Arnf:ll). • — Är förut nordligast känd från Hälsingland. Cyaniris argiolus L. Afven denna art, som i slutet af maj och i juni är allmän på öppna platser i granskogen, synes här i närheten af sin nordgräns uppträda i små exem- plar. De båda tillvaratagna mäta blott 28 mm., hvilket är minimistorlek enligt AURIVILLIUS. Ett ex. frän norra Värm- land når dock endast 27 mm. Den tillvaratagna honan till- hör f. clara TuTT (den blå färgen betydligt ljusare än hos ^). Arten är förut känd från Härnösand (Zetterstedt). Om den finnes nordligare, torde vara osäkert. He.spcriidae. Augiades comma L. Tagen \id Framnäs i Säbrå (Ar- kell). E. wahlgren: Angermanländska fjärilar. 85 Augiades sylvanus Esi'. Likaledes ta^en vid Fiaiiinus (AkneLI,). — Ar förut nordligast känd från llälsinojand. Hesperia malvse L. Af LUNDSTRÖM funnen i maj; en $ dessutom "''/g 191 1. Uppträdandet af en 2. generation vid sä nordlig breddgrad är ju rätt egendomligt och står sanno- likt i samband med den ovanligt varma sommaren. AURI- VILLIUS uppger flygtiden till maj — början af juni; i Danmark förekommer enligt KlöCKER likaledes blott en generation; i England är enligt TüTT en 2. generation, i augusti, mycket sällsynt; i Mellaneuropa synes en sådan vara regel. Den ifrågavarande honan har något ljusare grundfärg än vanligt. — Arten är förut icke med full säkerhet känd nordligare än från Hälsingland och Dalarna. Sphingidae. Acherontia atropos L. Har tillfälligtvis visat sig äfven i Ångermanland (Arnell). Smerinthus populi L. Tagen i Nordmaling. Hemaris fuciformis L. [H. bomhylifonnis AUR.) upp- gifves af Adlerz (2) från Ångermanland. Våra båda He})iaj'is-2irters nomenklatur är synnerligen hoptrasslad. Då emellertid LiNNÉ uppgifver att tityiis L. lefver på Lonicera bör enligt Spuler detta namn bevaras åt Z. lappojiicwn Teicei. Pygsera pigra HUFN. Ett ovanligt mörkt individ (cT) anträfifadt "" e på husvägg. Lyniantriidae. Orgyia antiqua L. Tagen vid Framnäs i Säbrå (Ar- NELL). Lasiocaiiipidae. Lasiocampa quercus L. Iakttagen i Säbrå ^^/e. Macrothylacia i'ubi L. En cT, tillhörande /. fcrnigi/iea Tut r (\'ingar mörkbruna) fångad i juni. Endroniididae. Endromis versicolora versicolora E. En $, fångad i början af maj, har en \'ingbredd af 90 mm. I »Nordens fjä- rilar» angifves 82 mm. såsom maximum. Sparre SCHNEIDER (18) uppgifver också att nordliga ex. (från Saltdalen) äro ge- nomgående större än sydligare (mellaneuropeiska). Saturniidae. Saturnia pavonia E. Synes ej vara sällsynt i maj. Det tillvaratagna exemplaret (Ç) har en vingbredd af 60 mm. H. wahlgrkn: Angermanländska fjärilar. 87 Drcpanidae. Drepana lacei'tinaria scincula HjJ. Kx. frän Anger- manland i Riksmuseets samlingar. Noetuidae. Acronycta menyanthidis sufifusa TUTT. i ex. (J*) ^/t. Om denna form (ab. suffiisa) skrifver Sl'ULER: »Diese dunkle Form ist die einzige von Estland ab im Norden, in Nord- deutschland häufiger als weiter südlich.» Sticiiel (21) an- för densamma säsom en nordisk underart med ofvanstående namn, l^ar. Salicis CuRT., som förts till A. niciiyanthidis, är en mörk form af A. ruDiicis L., som äfven förekommer i Sverige (i ex. från Värmland i min samling). Acronycta euphorbise montivaga Gn. Under detta namn, som ursprungligen användts för den i Alperna före- kommande formen, inbegriper jag i öfverensstämmelse med Spuler äfven vår nordliga ras med mera entonigt gråblå vingar än hos den mellaneuropeiska typformen. I ex. togs på ett trädgårdsstaket ^/e. Vingbredden är 35 mm. — Arten är hos oss förut ej med full säkerhet funnen nordligare än i Hälsingland. Agrotis polygona F. Af denna art, som förut nordligast är känd från Uppland och Västmanland, togs ett ex. vid Gådeå '^9. Agrotis rubi rubi ViEW. Ett ex. på ängsmark ^^/e. — Arten är förut nordligast känd från Hälsingland. Charseas graminis L. har jag visserligen ej träffat i Härnö- sandstrakten, men i närliggande socknar, särskildt i Vibyg- gerå, hvarifrån jag erhållit larver, anställde den i juni 191 1 svåra härjningar. Afven funnen i Xordingrå. Mamestra brassicœ L. En larv träffades i sept, i all- männa läroverkets skolträdgård på J'icia faba. hvars blad den glupskt förtärde. Den 19. i samma månad kröp den ned i jorden för förpup[)ning och kläcktes efter öfvervintring i 88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. kallniin den 9 juni. Exemplaret tillhör f. alhicolon Steph. (spräcklig i brungult och grätt, med t}-dlig utkantlinje), hvilken i Sverige liksom i England torde vara den allmännaste formen. Mamestra dissimilis Knocii, En lar\-, som intogs och förpuppade sig i början af september, kläcktes efter öfver- vintring i kallrum ''''5. Flera ex. äro anträffade i juni. Ett exemplar kläcktes redan ^'^'4 och tillhör /. lata Reut. (lju- sare än typformen; framvingarna ända från roten till den tydliga våglinjen ljust brungrå med något mörkare schatte- ringar; utkantfältet enfärgadt mörkbrunt). Enligt uppgift hos E. Reuter finnas ex. af denna form från Stockholmstrakten och Kinnekulle i Riksmuseets samlingar. Arten är äfven funnen i mellersta Ångermanland (TräGARDH). Mamestra pisi L. Denna arts larv har jag funnit yt- terst allmän i aug. och sept. Larverna tillhöra alltid den med gula och bruna längsband försedda formen. Jag har träftat den ätande af Danats carota, TanacetiDii vulgare, Alchc- niilla. vulgaris och Ruincx acctosa. Larven förpuppar sig i jorden i slutet af augusti och början af september, och efter öfvervintring i kallrum ha fjärilarna kläckts i slutet af maj. Först i juni har jag dock funnit arten i det fria. Ett af de kläckta exemplaren är en utpräglad M. p. rukavaarœ HOFFM. (den rödbruna grundfärgen starkt öfver- dragen med violgrått; den gulhvita våglinjen mestadels för- svunnen och inskränkt till den ljusa fläcken i vingens bakre hörn); ett annat ex. närmar sig starkt denna form. Dessa båda ex. äro också mindre, 32,5 — 34 mm., medan de mera rödbruna individen ha en vingbredd af 37 — 39 mm. Rukavaarœ^ som förut ej träftats hos oss, synes enligt E. Reuter vara konstant i norra Finland. Möjligen utgör den således också vår nordliga ras, hvars sydgräns väl går genom Ångermanland, eftersom den där förekommer tillsam- mans med typrasen. Mamestra glauoa Hb. /. (subspr) lappo DUP. (typformens blågrå färg ersatt af askgrått eller mörlcgrått). 2 ex. träffade E. wahlgren: angermanländska ejärilar. 89 Mamestra nana Mui'N. (J/. dcuti)ia l'".si'.) Ktt ex. ^^,'5 (f. ty pica), ett annat ■"'c (/. Iiilaris Zkit.). Arten är äfven funnen i Nordnialing. Dianthoecia capsincola IIlî. Af denna art, förut känd från mellersta Ångermanland (TkägArdh), träffades "^/g en Ç, som (för äggläggning?) besökte en blomma af /)/rA?//c/>7;//// rub ni III. Hadena adusta adusta ESP. Fångad i slutet af juni (förf) samt, delvis i starkt afflugna exemplar, i augusti (LUND- STRÖM). Hadena lateritia borealis Strand. Strands (26) be- skrifning på denna nordliga ras lyder i öfversättning: »Nor- diska, särskildt arktiska individ af denna art afvika, om också icke genom särskildt iögonenfallande egenskaper, så dock genom sitt totalintryck i den grad från sydliga individ, att de måste betraktas såsom tillhörande en särskild form, som förtjänar ett eget namn. Grundfärgen är mörkare, brunare, med eller sällan utan tydlig grå inblandning. De ljusa och mörka punkterna vid framkanten genomgående något tydli- gare; den mörka strimman från njurfläcken till framkanten mer påfallande. Fransarna mörkare, icke eller knappt röd- aktiga. Afven bakvingarna något mörkare, mer gråaktiga. Thorax mörkbrun, vanligen med grå inblandning. Storleken af de föreliggande arktiska individen är 37 — 42 mm., alltså något mindre än sydligare exemplar». Jag skulle mycket tvekat att anföra denna mindre, något mörkare och mera enfärgadt bruna form under eget namn, om icke äfven Stichel (22) efter jämförelse med mellan- europeiska individ funnit sig föranlåten att akceptera den så- som en nordlig ras. STICHELS individ äro från Haparanda och Gällivare, men äfven i södra Sverige (Stockholm, Oland) förekommer denna form, och synes där vara vmgefär lika all- män som den större typformen, hvars vingbredd AURIVILLIUS uppgifver till 44 — 49 mm. STRAND uppgifver också, att den förekommer i vissa trakter af södra Xorge, »dort wahrschein- lich nur als Aberration». Ett ex. från Härnösand fångadt "^c mäter 40 mm. 90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Hadena illyi'ia 1^'rr. Af denna art tillvaratogs ^^ 4 en larv, som kom fl\'tande i en rännil af snösmältningsvatten. Den förpuppade sig ",5 och kläcktes -^5. Om larven har jag tyvärr endast antecknat, att den var till färgen rödbrun. Hos SPULER uppgifves, att den enligt Habich skall vara ler- gul med ljusare sidostrimma, enligt DE RouGE- MONT nästan entonigt gulgrå, kring stigmata ljusare, på ryggen mörkare med knappt an- BaSndTa/puppan. tydda dorsal- och subdorsalstrimmor. Puppan var först grönaktig, blef sedan brun och bär i analspetsen tvenne längre, i spetsen utåtböjda och fyra smärre, i spetsen spiralrullade borst; se fig. Arten är hos oss förut endast onmämnd från Söderman- land, Uppland och Västmanland. I Riksmuseet finns äfven ett ex. från Jämtland. Polia chi L. i ex. i Säbrå i september (Li.NDSTRöm). — Arten är förut nordligast känd från Hälsingland. Brachionycha nubeculosa EsP., som förut nordligast är känd från Uppsala och Värmland, träffades ^/s sittande på en björkstam. Leucania pallens L. Säbrå ^*/g (LUNDSTRÖM). Det enda tillvaratagna exemplaret har framvingarna något svart- pudrade mellan ribborna och äfven bakvingarnas ribbor svart- pudrade, men deras vingyta är för öfrigt rent hvit. Sanno- likt kan det räknas till /. ocliracca Stepit. — Arten är förut nordligast känd från Hälsingland. Leucania comma L. förekommer allmänt i juni flygande kring buskar och träd på öppna ställen. Den varierar föga till grundfärgen men så mycket mera beträffande de svarta streckens intensitet och bredd. Hos ett ex. är hela diskfäl- tet svart, hvarigenom bildas ett extra svart streck framför det sedvanliga från vingroten och parallellt med detta. Arten anföres af Tr.'vgArdh från mellersta Ångermanland. Caradrina morpheus HuFN. i ex. ^^/fi. Omnämnes äf\cn från mellersta Ångermanland (TräG.\RI)H). E. wahlgren: angerman'ländska fjärilar. 91 Hydrilla palustris transfuga Zi:iT. ICj sällsynt i juni och början af juli. Den nordliga rasen af H. palustris Hß. skiljer sig tyd- ligt frän den mellaneuropeiska typformen genom ljusare grund- färg å framvingarna, otydligare teckning och nästan rent hvita bakvingar. Staudinger inbegriper denna nordliga form un- der ab. (ur) abolcta Gn., som ursprungligen är beskrifven från södra R}-ssland. Stichel (22), som anser sannolikt, att den nordliga formen utgör ett särskildt subspecies, anför lapp- ländska exem[)lar (från Gällivare) — ehuru med frågetecken — under namnet H. p. abolcta Gn. Han tillägger emeller- tid, att det synes honom mer än tvifvelaktigt, om den nor- diska rasen är identisk med den sydryska formen. Huru härmed förhäller sig, kan jag i brist på kännedom om denna sistnämnda icke afgöra. Den frågan är också för vår forms vidkommande skäligen likgiltig, enär Zetter.STEDT redan 1840 beskrifvit vår nordliga ras under namn af Ccvastis transfuga, hvilket namn således har [jrioritet framför GUE- NÉES namn af 1852. Zetterstedts diagnos lyder: »alis anticis pallide griseis, strigis 2 ad marginem interiorem approxi- matis, punctoque medio fuscis; posticis albidis», och i be- skrifningen preciserar han vidare framvingarnas bottenfärg till »pallide testaceae». ZETTERSTEDTS typexemplar äro $$ (icke ?? såsom Zetterstedt uppgifver) från Lappland. GuenéES namn blir sålunda inskränkt till den sydryska formen. Till denna nordliga ras höra äfven de exemplar af arten jag sett från Värmland och Hälsingland. Arten är äfven funnen i Nordmaling. Rusina umbratica GOEZE. Säbrä i juni (LundS'J'Küm). - — ■ Förut nordligast känd från Hälsingland. Amphipyra tragopogonis L. Säbrå i sept. (Lundströ.m). Tseniocampa gothica L. Det enda exemplar, som an- träftats (i ma)), tillhör /", gothiciua H.-S. {f. obsolcta-rufescois Tu TT). Orthosia circellaris HüFN. Säbrå -° s (Llndsiröm). — Ar förut nordligast känd från Uppland och Värmland. g 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I912. Xanthia lutea S'J'Rö.M. I^x. frän Angermanland i Riks- museets samlingar. Abrostola tripartita HUFN. Funnen i Säbrå ^^/e (Lund- ström). — Arten är förut nordligast uppgifven från Hälsing- land. I Uppsala universitets samlingar finnas dock äfven ex. från Medelpad. Plusia chrysitis L. Funnen i Nordmaling. Anföres af TräGARDII från mellersta Ångermanland. Plusia festucae L. Funnen i Nordmaling. Plusia gamma L. Ej sällsynt. Den sista generationen för året kläcks i oktober. Ett individ tillhör /. pallida TUTT (bottenfärg h vitgrå; de mörka teckningarna skarpa och tyd- Euclidia glyphica L. Iakttagen i maj och juni. An- föres af Trag AR DH från mellersta Ångermanland. Herminia tentacularia modestalis Heyd. Säbrå i juni. De exemplar jag sett tillhora denna nordliga ras, som huf- vudsakligast afviker från den i södra delarna af vårt land och i Mellaneuropa förekommande genom att vingarnas bottenfärg är ljusgrå, ej gul. Teckningen är ofta otydligare än hos den sydliga formen. Hos det exemplar jag har för mig, saknas de båda tvärlinjerna, medan våglinjen är tämligen tydlig. Modestalis är förut endast uppgifven från Norges fjälltrakter och arktiska område; men att den finnes äfven i norra delen af vårt land, framgår af Zettersted r.S bcskrifning på arten i »Insecta Lapponica» pag. 699: >'alis griseo-cinarescentibus». I »Nordens fjärilar» uppgifves att vwdcstalis skiljer sig frän typrasen genom att vingarna äro utan tvärstreck. Stau- DINGER framhåller dock endast grundfärgen: »alis griseo- cinereis, non flavicantibus», och Spui.ER.S beskrifning lyder: > bleicher, eintönig braungrau bestäubt, stärker das J*, das meist undeutlich gezeichnet ist», och pä SpüLERS figur har den ifrågavarande formen (båda raserna äro af bildade) m}'c- ket tydliga tvärlinjer. E. WAHLGKI'N: angermanländska ejärilak. 93 (^yinatophoridae. Cyniatophora duplaris L. Arten iir ytterst allmän bland gråal i juni juli. Bland de infåno;ade individen tillhör ett f. loiipnnctata Spui.EK (den bakre af de båda svarta punk- terna saknas). Geonietridie. Geometra papilionaria L. Funnen i Nordmaling. Thalera putata L. Ej sällsynt i granskog i juni. Som- liga individ äro nästan rent hvita (färgen iakttagen på lefvande exemplar). Äfven iakttagen i mellersta Ångermanland (Trä- gård il) samt i Nordmaling, Acidalia pallidata Bkh. Säbrå i aug.. 191 1 (LUNDSTRÖM). Flygtiden uppgifves i »Nordens ijärilar» till juni — juli. \x förut känd från mellersta Ångermanland (Träc;ARDII). Acidalia aversata L. f. spoliata Staud. Ex. frän Ångermanland i Riksmuseets samling. Forma typica upp- gifves af TräGARDH från mellersta Ångermanland. Acidalia fumata Stph. Säbrä i juni (Lundström). Lythria purpuraria L. Ett ex. af vårgenerationen, f. rotaria F., fångadt i granskog ^/g. Såväl hos AURIVILLlUS som Adlerz (2) uppgifves artens fîygtid till juli — augusti. Äfven i södra Sverige flyger emellertid /". rotaria i början af juni (Kalmar ^/e), och arten är således hos oss likasom i Mellaneuropa och Östersjöprovinserna saisondimorf. Ortholitha limitata SCOP. Säbrå i aug. (LuNDSTRÖ.M). Ar förut känd från mellersta Ångermanland (TräGardh). Odezia atrata L. Härnösand i juli (O. LöpDAHL); Sä- brå ^'^/s på Daucus carota (Lundström). Ar förut känd från norra Ångermanland (TräGÅRDH). Operophthera brumata L. Denna synes ej vara säll- synt i Härnösandstrakten i sept, och okt. Jag har träftat så- 94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I912. väl hanar som honor, sä att bestämningen är fullt säker. I »Nordens fjärilar.' äro, säsom Pevron förut framhållit, de båda frostfjärilarternas honor förväxlade: den kortvingade är O. bnwiain. De fångade hanarna ha en vingbredd af 25 — 27 mm. — Arten är förut nordligast känd från Medelpad (ex. i Centralanstaltens för jordbruksförsök entomologiska afdel- nings samlingar). Operophthera boreata Hb. Till denna art räknar jag en J* med 30 mm. vingbredd, hvita sidenglänsande bakvingar och dessas fält 3 tydligt bredare än fältet 4. Fångad ^"'10. Någon $ har icke träffats. — Björkfrostfjäriln är förut nord- ligast angifven från Uppland — Västmanland — Värmland. Lygi'is reticulata Thunb. Ex. från Ångermanland i Centralanstaltens för jordbruksförsök entomologiska afdelnings samling, tagna af Dr Trafvenfelt ^%. Arten anföres i »Nordens fjärilar» endast från Halland. Lygris populata L. Säbrå i aug. och sept. Ett af de insamlade exemplaren tillhör f. lutea Strand (midtfältets breda band ej mörkare än vingens grundfärg). Larentia bicolorata HUFN. Säbrå i aug. (LUNDSTRÖM). Anföres äfven af Zetterstedt från Härnösand. Larentia juniperata L. Ej sällsynt i sept, och början af^okt. i granskog. Ett af de insamlade individen är f. di- visa Strand (midtbandet baktill afsnördt till en eller flera fria fläckar). — Arten är förut nordligast känd från Häl- singland. Larentia miata L. Anföres at Zetterstedt från Här- nösand. Larentia truncata HuFN. Såväl f. ty pica som f. pcr- fuscata Haw. allmänna i september. Uppgifves äfven från mellersta Ångermanland af TräGARDH. Larentia tseniata Steph. Ex. från Ångermanland i Riksmuseets samlingar. Larentia munitata Hb. Ett ex. ^^/e på ängsmark. Täm- ligen allmän äfven i aug. i Säbrå (LUNDSTRÖM). E. wahlgren: angermanländska fjärilar. 9 5 Lai-entia viridaria F. På ängsmark "^"""'Ve- Af Lund- ström i Säbrå i juli samlade exemplar synas tillhöra /'. dc- iiiridata StraNI) (framvingarnas botten färg gulaktig med endast spår till grönt; teckning skarp). Funnen af Trä- GÂRDH i mellersta Angermanland. Larentia fluctuata L. Det enda ^/j fångade individet tillhör /". ncapolisata MiLL. (vingarnas ljusa grundfärg för- mörkad, gråaktig; midtbandet mer eller mindre t}-dligt fort- satt ända till vingens bakkant). Larentia incui'sata decrepitata Zett. Tagen i gran- skog -^ c. Den nordiska rasen afviker enligt Stichel (21), som haft tillfälle att undersöka ex. från Gällivare, genom ble- kare grundfärg öfverpudrad med små mörka punkter och svagare utpräglad teckning från den i Mellaneuropas bergs- trakter förekommande typrasen och bör bära ofvanstående namn. Den nordliga formen synes äfven vara något mindre än den alpina. De norrländska exemplaren ha en vingbredd af 27 — 30 mm. (i »Nordens fjärilar» uppgifves 24 — 28 mm.), medan ett ex. från Wallis i min samling mäter 35 mm. De angermanländska exemplaren öfverensstämma fullständigt med exemplar, som jag sommaren 1900 tog i Torne lappmark. Larentia montanata montanata SCHIFF. Allmän på ängsmark i juni — juli. Den varierar starkt i storlek, 26 — 31 mm. Samtliga ex. tillhöra typrasen, med starkt utpräglade teckningar. Larentia ferrugata Cl. i ex. ^'/g- Anföres äfven af TräGÅRDH från mellersta Ångermanland. Larentia nebulata Thunb. {dilutata ScillFF.). Ett ex. tillhörande / ScJiueidcyi LrA, som förut blott är känd från fjälltrakterna. Larentia galiata Hb. Anföres af Zetterstedt från Härnösand. Larentia hastata subhastata XoLCK. I granskog i slutet af juni — början af juli. go ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT igi2. Larentia tristata L. i ex. '*/6 på ängsmark. — Arten är förut nordligast känd från Hälsingland och Jämtland. Larentia affinitata Stkph. och 7'ûj-. inrbaiia Steph. Arten är allmän i juni på ängsmark, där Melandium rubrum växer. Den synes vara ett mellanting mellan affiniîata och turbaria. Färgen är i regel mörkt brun; framvingarnas ljusa tvärband växlar i bredd, och vid sidan af individ med bak- vingarna utom det mörka kantbandet nästan helt hvita flyga andra med smalt tvärband å bakvingarna. Storleken är i regel obetydlig; de största exemplaren nå knappt 25 mm., medan andra ha en vingbredd af endast 21 mm. Honorna besökte flitigt Melandriuiii yv/Z'/'z/w-blommorna, i hvilken som bekant äggeti läggas, och af hvilkas frön lar- ven lefver. Endast ett ägg lägges i hvarje blomma, och i alla blommor, jag undersökte, hade detta blifvit placeradt på midten af kronbladsklons insida och i jämnhöjd med frukt- ämnets öfre kant. För att utröna, huruvida fjärilarna vid äggläggningen kunna skilja pä $- och $-blommor eller genom att besöka båda slagen bidraga till Ç -blommornas pollination och därmed till den för larven nödvändiga frösättningen, följde jag några kvällar de äggläggande honorna och afploc- kade de besökta blommorna, så snart fjäriln lämnat dem. Resultatet var rätt intressant. Det visade sig nämligen, att fjärilhonan precis lika ofta besökte en J'blomma som en $- blomma, att hon på alldeles samma sätt trefvande och för- siktigt stack ned bakkroppen i densammas pip och höll sig i denna ställning lika länge som i en Ç -blomma, stundom längre i det hon drog upp bakkroppen, vände på sig och stack ned den från ett annat håll, tydligen för att söka fä känning af fruktämnet. Slutligen uppgaf hon försöket; och aldrig placerades något ägg i en J'-blomma. Nyttan af att honan först efter grundlig undersökning kan skilja på cT- och $ -blommor, likasom att hon å andra sidan aldrig slösar bort något ägg på nägon cT-blomma, är ju påtaglig. Larentia alchemillata I,. Allmän i kanten af åkrar i slutet af juni och början af juli. Af LuNDSTRöiM funnen äfven i sept. 191 1. Gen. II? E. wahlgren: ÄNGERMANLÄNDSKA 1-JÄRlLAR. g7 Larentia albulata dissoluta Strand. Denna nordliga ras skiljer sig enligt Strand (25) frän den s\-dligare, siir- skildt den nicllancuropciska formen genom i allmänhet mindre storlek; tvärbanden äro blekt gulgrå och med undantag af dem, som omsluta våglinjen mer eller mindre otydliga, och bakvingarna äro likaledes blekare, ofta med undantag af det mer eller mindre svagt grå kantbandet rent hvita. Genom bakvingarnas färg skiljer den sig också frän den af Spuler såsom nordisk ras upptagna L. a. subfasciaria Boil., somhar grå bakvingar. L. a. dissoluta är enligt Strand konstant i det arktiska Norge, och mina ex. från Härnösandstrakten såväl som från Torne lappmark och norra Värmland höra till samma form. Härnösandsexemplaren ha en vingbredd af blott 17 mm., medan mellaneuropeiska mäta 20 — 22 mm. Såsom bidrag till lösningen af den omdebatterade frågan, om L. albulata uppträder i en eller två generationer, kan nämnas, att jag funnit den såväl i maj — juni som — i oska- dade exemplar — i september. I »Nordens fjärilar» uppgifves artens flj-gtid till »söderut maj — juni, norrut juni — augusti». Larentia autumnalis Ström. Denna är ytterst allmän i maj — juli bland gråal. I enstaka exemplar förekommer så- väl f. cinerasccns Strand (framvingar nästan enfärgadt grå- aktiga) som /. constricta Strand (det ljusa midtbandet bak- till upplöst i fläckar). Hufvudmassan utgöres af individ, som stå nära den förra af dessa former. Tephroclystia conterminata Z. Ett ex. ^^g i granskog. Larven uppgifves hos SPULER (efter Draudt) i fångenskap vara uppfödd med torra granbarr och granknoppar. — Arten är förut hos oss blott känd från Öster- och Västergötland, Stockholmstrakten och Värmland. Tephroclystia indigata Hb. Funnen bland tall i juni. Tephroclystia vulgata Haw. Allmän på ängsmark i juni — ^juli. Ar förut nordligast känd från Uppland — Västman- land — Värmland. Entoniol. Tidskr. Arg. jj. H. i — 2 fjpis). 7 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1912. Tephroclystia succenturiata succenturiata L. Ej säll- synt i juni. Af Lundström äfven funnen i okt. 191 1; säker- ligen en följd af detta års ovanligt varma sommar. REBEL uppger (hos Spuler) artens flygtid till maj— juli, AURIVIL- LIUS till juni — juli — aug. (om äfven T. s. subfnlvata Haw., som af A. upptages såsom egen art medräknas). — Arten är förut nordligast känd från Hälsingland. Tephroclystia sinuosaria Ev. Uppgifves af MjÖBERG från Ångermanland. Abraxas marginata L. Allmän i juni — juli bland Sali- ces. Utom f. typica, till hvilken jag räknar ex. med fram- vingarnas midtfläck förbunden med 2. framkantfläcken men skild från bakkantfläcken, förekommer ej sällsynt f. nœvaria Hb. (midtbandet ä såväl fram- som bakvingar upplöst i iso- lerade, stundom till antal och storlek reducerade fläckar). Nå- gon utpräglad f. pollutaria Hß. har jag icke tillvaratagit, ej heller någon f. nigrofasciata SCHÖVEN. Ett ex. närmar sig både f. mcdiofasciata HoEFN. och f. dcvmrginata FUCHS; det har nämligen såsom den förra ett så godt som fullstän- digt tvärband å båda vingarna, och bakvingarnas kantband är reduceradt till en fläck i främre och en i bakre hörnet, men framvingarnas kantband är däremot sammanhängande. Det senare öfverensstämmer emellertid med f. dcmarginata däruti, att det ej är beläget i själfva kanten utan skildt från de svarta fransarna genom en tydlig ljus linje af den hvita grundfärgen; detsamma gäller delvis om bakvingarnas kant- fläckar. Ett annat ex. tillhör f. confljia Strand (framvin- garnas framkantfläckar förenade sinsemellan och med utkant- bandet). A. ni. f. nigrofasciata SCHÖYEN anföres af Trä- GÂRDH från mellersta Ångermanland. Deilinia pusaria L. Ytterst allmän i juni — juli. Ett af de insamlade individen är f. ablataria FuCHS (enfärgadt hvit). Deilinia exanthemata Sc. Ej sällsynt i slutet af juni och i juli. De flesta af de insamlade exemplaren tillhöra /'. Schœfferi Brem. (vingar svagare gulpudrade). E. wahlgren: Angermanländska fjärilar. gg Numeria pulveraria L. Funnen i Säbrå i juli (LUND- STRÖM). Ar förut funnen i mellersta Ångermanland (TRÄ- GÅRD h). Selenia bilunaria EsP. Ej sällsynt på ängsmark i juni. Två af de infångade individen (cTJ*) mäta ungefär 36 mm. mellan vingspetsarna och äro mörkt brungula; de tillhöra så- ledes typformen. Ett tredje ex. ($) mäter blott 29 mm. och har ljusgrå grundfärg och gråaktiga teckningar; tillhör således f. ju Ii ar i a H\v. Såväl Staudinger som Rebel (hos Spuler) upptaga Juliana endast såsom den mellaneuropeiska sommargenera- tionen. Lampa anför emellertid, ehuru med ?, juliaria från norra Sverige och Lappland, och Strand (24) och Stichel (22) konstatera dess förekomst i norra Norge. Stichel har också från Gällivare erhållit individ, som han upptager såsom f. juliaria. Han tillägger dock: »Ich glaube aber, dass sie eine der mitteldeutschen Sommerform ähnliche Sonderrasse repräsentieren». Gonodontis bidentata Cl. Ett ex. ^^/e på ett träd- gårdsstaket. Arten är nordligast funnen i mellersta Ånger- manland (Tr.\GÂRDH). Crocallis elinguaria L. Tagen i Säbrå (Lund.STRÖm). — Arten är förut nordligast anmärkt i Hälsingland. LUND- STRÖM har äfven funnit den vid Sundsvall. Opisthograptis luteolata L. Ett ex. i juni. Af LUND- STRÖM upprepade gånger träffad på rönn i Säbrå. Ar nord- ligast känd frän mellersta Ångermanland (TräGÅRDH). Bpione apiciaria Sghiff. Ett ex. i slutet af sept, fladd- rande kring en båglampa (LUNDSTRÖM). Semiothisa liturata Cl. Säbrå i augusi (LUNDSTRÖM). Gnophos sordaria Thunb. Funnen i Säbrå, maj — juni (Lundström). Bmaturga atomaria L. Allmän i granskog i juni. Upp- träder äfven såsom /", obsoletaria Zett. lOO ENTOMOI.OGISK TIDSKRIFT 1912. Bupalus piniarius L. Ej sälls\-nt i juli bland tall. Afv^en tagen vid Solums fiskläge (Lundström). Phasiane clathrata L. I slutet af juni på ängsmark. Arctiidae. Phragmatobia fuliginosa borealis Staud. Funnen i juni; äfven i Nordmaling. Diacrisia sannio L. Säbrå och Mellansel i juli (LUND- STRÖM). Indi videt från Mellansel tillhör /. pallida Sta UD. (blekare, bakvingarna med svagare och mindre utbredda svarta teckningar). Beträffande artens uppträdande har LUND- STRÖM antecknat, att den förekommer invid vatten och gärna slår sig ned på själfva vattenytan. Arten anföres också af Trägardh. Arctia caja L. Tagen som larv i Säbrå (Lundström). Äfven funnen i Nordmaling. Lithosia lutarella L. Funnen i Säbrå (LUNDSTRÖM). — Förut nordligast känd från Hälsingland. Anthroceridae. Anthrocera loniceree EsP. Anföres af Adlerz (2) från Ångermanland. Procris statices L. Förekommer i juni på ängsmark. Nordligast känd från mellersta Ångermanland (TräGARDH). Sesiidae. Bembecia hylseiformis Lasp. Anföres af Adlerz (2) från Ångermanland. Cossidae. Cossus cossus L. Funnen som larv i Säbrå (Lundström). E. wahlgren: ANGERMANLÄNDSKA fjärilar. i Ol Pyralidœ. Crambus hortuellus Hr.. Allmän på ängsmark i juni. Utom /". typica, som är allmännast, finnes också /'. ccspi- tcllix Hb. Crambus pratellus L. Allmän tillsammans med före- gående. Nymphula stagnata DON. Funnen i Säbrå (LUNDSTRÖiM). Pionea pandalis Hb. Allmän i juni i skogsgläntor och på ängsmark. - — Ar förut nordligast känd frän Värmland (Wallengren, 32). Pyrausta hamalis Thunb. {nyctemeralis Hb). Funnen i Nordmaling. — Arten är förut hos oss endast antecknad från Värmland (WALLENGREN, 32). Pyrausta purpuralis L. I juni på ängsmark. Det enda tillvaratagna exemplaret tillhör f. deiuarginalis STRAND (fram- vingarnas ljusa utkantstrimma saknas). — Arten är förut nordligast känd från Värmland (Förf.). Pterophoridse, Platyptilia Zetterstedtii Z. På ängsmark i juni. Amblyptilia acanthodactyla Hb. Träffad i juni — juli på ängsmark. Stenoptilia pterodactyla L. i ex. Härnösand. — Förut blott uppgifven ifrån Skåne, Halland, Blekinge och Småland. Arten är emellertid vidt spridd i södra och mellersta Sverige. Själf har jag den från Kalmar, Öland och Stockholmstrakten. TortricidcC. Acalla schalleriana L. i ex. Härnösand. Acalla maccana Tr. Ej sällsynt i granskog i juni. I02 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I912. Cacoecia musculana Hb. i ex. fångadt i juni, synes tillhöra f. obsolctana Strand (teckning mycket otydlig). Eulia ministrana L. Funnen i juni. Tortrix bergmanniana L. Larven träffades i slutet af juni (191 i) på rosor i Trädgårdsföreningen i Härnösand, där den enligt uppgift af direktör A. Engberg årligen anställer skada genom att förstöra blomknopparna. Den lefver i sam- manspunna blad, som den spinner ihop med blomknopparna. De sista dagarna i juni förpuppade den sig, och i början och midten af juli kläcktes fjärilarna. Wallengren (34) uppgifver arten nordligast från Upp- land. Som skadedjur är den förut ej uppmärksammad hos oss. Tortrix rusticana Fr. Allmän i granskog i juni. Exapathe congelatella Cl. Allmän i granskog i sep- tember. — Är förut nordligast känd från Uppland. Evetria resinella L. Hartsgallknölar ofta iakttagna på tall. Argyroploce lacunana DuP. På ängsmark i juli. Epinotia quadrana Hb. Funnen i Säbrå ^- g- Semasia aspidiscana Hb. Säbrå ^- g. Epiblemia solandriana L. Det enda funna exemplaret tillhör /. trapcr:a)ia F. Epiblema nisella Cl. 2 ex. funna på aspstam. — Är förut nordligast känd från Uppland. Epiblema immundana F. R. Ej sällsynt bland gråal i juli. — Arten uppgifves af Wallengren (34) endast från Skåne, Blekinge och Småland. Epiblema subocellana DoN. Några individ fångade ^^/g pä ängsmark. — Är förut nordligast känd från Väster- götland (Wallengren, 34) och Dal (Fredberg). Laspeyresia strobilella L. I granskog "^/g. E. wahlgren: Angermanländska fjärilar. 103 Ancylis lundana F. Allmän i juni på ängsmark. Ancylis unguicella L. Allmän i granskog i juni. Ancylis biarcuana STF:pir. i ex. ^j-, bland Saliccs. — Arten är förut blott känd frän Skäne och möjligen Dal. Rhopobota nsevana Hb. Ej sällsynt i granskog i au- gusti och september. — Förut nordligast känd från Uppland. Glyphipterygidae. Simaethis fabriciana L. Uppgifves af Zetterstedt från Härnösand. Ypononieutidae. Argyresthia conjugella Z. Rönnbärsmalen var mycket allmän som larv hösten 1910. En samling rönnbär intogs ^**/9, larverna förpuppade sig på botten af den glasburk, där de förvarades, omkring ^"/g, och de första fjärilarna kläcktes (i varmrum) efter öfvervintring i oeldadt rum i midten och slutet af maj. — Så vidt jag kunnat finna i den praktisk-ento- mologiska litteraturen, är arten hittills icke rapporterad från nordligare landskap än Hälsingland, möjligen Medelpad. Plutellidae. Plutella maculipennis CURT. Funnen i juni. Cerostoma xylostellum L. Allmän i slutet af augusti bland buskar. Gelechiidae. Gelechia virgella TllUNB. i ex. ^^6. Teleia proximella Hb. På ängsmark -^ e. Bndrosis lacteella SCHIFF. Allmän inomhus under större delen af året. Jag har antecknat den från april, maj I04 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT ICI 2. och juni samt september och oktober. Utomhus iakttogs den i juni. — Ar förut nordhgast känd från Uppland. Pleurota bicostella Cl. i e.x. ^"/e. — Nordhgast förut känd från Uppland. Depressaria applana F. Allmän på ängsmark. Funnen i början af juli samt i slutet af september. Tineidae. Scardia tessulatella Z. Ett individ fångadt ^|^ i skol- trädgården. — Wallengren (33) uppgifver att arten enhgt WoCKE är träffad i Lappland; andra uppgifter om dess före- komst hos oss saknas. Tineola biselliella HuMMEL. Allmän inomhus. — Af Wallengren (33) nordligast antecknad från Uppland. Incurvaria capitella Cl. Har uppträdt som skadedjur i Säbrå socken (TULLGREN). Incurvaria rupella ScfllFF. Uppgifves af Zetterstedt från Arnäs i Angermanland. Incurvaria pectinea H\Y. Bland gråal ^/e. Nemophora pilella F. Allmän i granskog med gråal ^,'7. Utom de i det föregående nämnda anföras af TräGARDH från Ångermanland: Brcnthis aphirapc ossiamis HbST., Ly- cœna argus L., L. astrarcJic BerGSTR., Eriogastcv lanestris L., Drepana falcataria L., Aavnycta Icporina L., Agrotis plecta L., Caradrina quadripunctata F., Eticlidia vii Cl., Aci- dalia siDiilata Thunb., A. niorna ta H\V., A. rcimitaria L., LobopJiora Jialterata HUFN. f. r:onata Thunb., Lygris prunata L., Larcntia ocellata L., L. variata ScillFF., L. scrraria Z., L. didyinata L., L. canibrica CuRT., L. unaiigidata Hw., L. luctuata Hb. /. Hofgreni LPA., L. oblitcrata HuFN., Tephro- clystia pusillata F., T. togata Hb., T. i